Mot ett nyttigare liv
Eftersom jag ammar kan jag inte köra någon rivstart som den älskade pastadieten, så istället försöker jag peppa mig själv att börja viktväkta och tänker tills vidare mjukstarta med följande:
* Minst 30 minuters promenad per dag
* Inget konstant småätande - det ska gå minst en timme efter att jag ätit något tills jag får äta något alls igen
* Inget godis eller chips alls
* Inte köpa hem glass och fikabröd (men kan äta vid enstaka tillfällen om det bjuds)
* Inga mjukmackor
* Äta en portion mat, enligt tallriksmodellen, till lunch och middag
* Äta ordentlig frukost - gröt, yoghurt med müsli eller hårbrödsmörgåsar med gott om grönsaker och frukt
* Äta ordentliga mellanmål (t.ex. liten fruktsallad, smoothie eller hårdbrödsmörgås istället för bara en frukt)
Trött på julmaten
Det var mysigare förr
Håller helt med! Men igår, när vi kom hem nedkylda efter en promenad till stan i ogjort ärende (först skulle vi på begagnatmarknad på Polhem men de hade stängt i förväg för att sakerna var slut, och sen skulle vi på afternoon tea på Lido men de hade inget sådant eftersom det var skyltsöndag, så istället hamnade vi på Österns Pärla för en riktigt dyr och snudd på äcklig lunch...) så gjorde jag varm choklad och ostmackor som jag doppade i chokladen, och det kanske inte var lika mysigt som förut (om inte annat är det ju på något vis "förut" som man tänker på och längtar efter och kanske också försöker uppnå i såna lägen) men nog var det mysigt.
För övrigt gör jag numera ostmackorna på Lokalt bakat havrebröd (bakat av Mattes bröd i Ockelbo) från Din bagare - det är nog den godaste limpan jag någonsin ätit!
Katterna söker nytt hem
Dansa på min grav
Min dödsångest har blivit mer påtaglig sen lille E kom till världen. Innan han ens blev till så hörde jag talas om någon som gett en flaska portvin från födelsedagsbarnets födelseår på dennes 50-årsdag. När jag sa till P att jag tyckte att vi skulle köpa en flaska när vårt barn föddes och ge på dennes 50-årsdag så påpekade han att vi förmodligen inte skulle leva då, vilket gjorde att ångesten bara sköljde över mig. Ännu värre blev det när jag sen insåg att utifrån det tänket det skulle min egen mamma inte leva på min 50-årsdag (som tur är var hon ung när hon fick mig så det borde vara lugnt, värre blir det för lille E..).
Hur som helst har jag alltid tyckt väldigt mycket om Bo Kaspers Orkesters Dansa på min grav men sen lille E kom till världen så kan jag inte lyssna på den utan att börja böla eftersom jag varje gång börjar tänka på att jag kommer att dö ifrån lillkillen en dag...
Projekt bebis/sinnesfrid
P har hela tiden tjatat om att jag borde ta mig an något slags projekt (som i hans fall skulle vara att se alla filmer av en viss typ eller på en viss lista) och nu börjar jag känna att det är dags. Det är framförallt tiden när jag ammar och sitter fast i fåtöljen med bara ena armen fri som jag vill fylla - nog för att jag tycker att det är rätt underhållande att titta på eftermiddagsrepriserna av Project Runway och Grey's Anatomy, men det börjar bli lite för mycket av det goda och känns helt enkelt inte som en vidare vettig sysselsättning i längden... Jag har teorier om dokumentärer på DVD (har redan beställt några om bl.a. Sveriges historia) och ljudböcker. Andra bra förslag?
För övrigt skulle jag gå och se Social Network på barnvagnsbio klockan 11 häromdagen, men lillkillen ville som vanligt inte sova på natten utan hellre på förmiddagen så jag var helt enkelt för trött och ville hellre passa på att sova när han väl sov. Trist att precis alla småbarnsföräldrar och barnaktiviteter verkar inprogrammerade på förmiddagar/morgnar när vi här hemma oftast sover som skönast!
Han hette Elmer
En skön slagdänga från femtiotalet - måste höras!
En video värd att se
Avdelningsresa
Jag har varit på avdelningsresa med jobbet måndag-tisdag. Det var oväntat trevligt, särskilt umgänget under de lediga stunderna. De två höjdpunkterna var:
* Först på lunchen kom en ur en annan arbetsgrupp fram till mig och sa "jag träffade en av dina studenter och hon tycker att du är fantastisk och att kursen är jätteintressant och bra, jag tänkte bara att jag skulle berätta det för dig".
* Sen på kvällen spelade jag Trebello med två i min arbetsgrupp. Vi hade mycket roligt under tiden och jag lyckades dessutom vinna på 21 poäng (ingen av de två hade spelat förut, men ändå..).
Äntligen!
Foglossning
Den där stämpeln på mitt kontor tillhörde tydligen växeln. En jobbarkompis hade lånat den därifrån och sen ställt den på mitt kontor eftersom växeln var stängd just då och han skulle på semester och tanken var väl att de skulle komma och hämta den hos mig. Inga problem, men varför inte skriva en liten lapp och lägga bredvid?
Stämpel
Arbetsskada?
Sist vi var hos barnmorskan hade t.ex. mina järnvärden sjunkit så att hon tyckte att jag skulle börja äta järntabletter (trots att nya rekommendationer säger att man inte ska behöva det om värdena varit höga så länge). Det gjorde jag och idag var värdena högre vilket gjorde att hon konstaterade att "ja, du ser, du behövde visst ett extra tillskott". Men, hon vet ju inte vad mina värden skulle ha varit utan tabletterna och hur ska hon kunna veta att bara för att värdena var bra nu så betyder det att jag behövde äta extra järn - var är kontrollgruppen..?
Och så vill hon alltid att jag ska svara på olika enkäter (den ena sämre än den andra) med olika typer av skalor som de sen antingen använder för att föra statistik utifrån (de kan omöjligt få fram vettig statistik utifrån de där bristfälliga mätinstrumenten..) eller för att avgöra mitt hjälpbehov. Och hur sjutton kan man anse att det är en bättre idé att avgöra mitt hjälpbehov genom en fånig VAS-skala istället för att bara fråga mig direkt? Nej, det är allt ena riktiga klåpare som påtat ihop de där enkäterna och mätinstrumenten, tacka vet jag vetenskaplig forskning där det är ordning och reda..!
Splittrad handling
Jag, som i vanliga fall tycker att det är riktigt trevligt att gå i mataffärer, har på sistone börjat känna mig förvirrad, kluven och bekymrad när jag ska handla mat. Problemet är att det är för många faktorer att ta hänsyn till och att jag inte vet i vilken ordning jag ska prioritera dem. De faktorer (utan inbördes ordning) förutom smak som jag väljer utifrån när jag handlar är:
* Miljö - jag vill gärna välja sådant som är ekologiskt, närproducerat och som sabbar världen så lite som möjligt
* Tillsatser/hälsa - jag vill helst äta sådant som innehåller så få tillsatser och så mycket nyttigheter som möjligt
* Fett och kalorier - helst vill jag ha relativt lätta produkter med lite fett och få kalorier i
* Pris - jag vill naturligtvis köpa varor som är prisvärda och inte alltför dyra
Det här ställer förstås till det för mig. Pris och miljö går t.ex. inte ihop - ekologiskt och KRAV-märkt är alltid dyrare än annat och ibland riktigt dyrt. Pris och brist på tillsatser går inte heller ihop - ska jag t.ex. köpa skinka utan tillsatser så blir det skinka av Parma-typ och då blir det dyrt på riktigt. Och få kalorier och få tillsatser går absolut inte ihop - i princip alla light-produkter innehåller många fler tillsatser och mer skräp än de motsvarande fetare produkterna. På sistone har det alltså varit riktigt jobbigt att handla eftersom jag alltid måste tumma på någon av faktorerna, d.v.s. mina principer.
Till det kommer att jag inte är tillräckligt insatt för att kunna avgöra vilka tillsatser och E-nummer som är dåliga. Marie-Louise Danielsson-Tham skrev nyligen i en artikel i utmärkta Allt om Mat om hysterin kring E-nummer och påpekade att inte alla E-nummer är dåliga och att vissa faktiskt behövs i maten (t.ex. bakpulver) och jag måste erkänna att jag faktiskt drabbats av hysterin och automatiskt tänker att alla E-nummer och tillsatser är dåliga.
Det finns väl egentligen bara en sak att göra - jag måste läsa på så att jag blir bättre insatt och inte väljer bort en billig eller lätt vara för en dyrare bara för att innehållsförteckningen innehåller några tillsatser och E-nummer som jag inte vet vad de innebär. Jag hyser stor tilltro till Livsmedelsverket så jag tänker börja där - nu.
Me in a nutshell
Alltid redo att dö för mitt barn
Sveriges märkligaste sevärdheter
Är vi lyckligare när håller oss sysselsatta?
Eckerölinjen
Och folk (även P's pappa med fru) var så hetsiga: först skynda på båten för att paxa ett stort förvaringsskåp (en skyndar in och handlar i tax-freen medan den andra vaktar skåpet och sen byter de plats), sen en stunds andrum innan det är dags att skynda för att trängas i kön till smörgåsbordet (bord hade vi bokat innan så vi trängdes inte av den anledningen utan tydligen mest för att hinna äta mer?).
Bredvid kön till buffén ställde sig ett stort trash-patrask till synes för att köa in till à la carten. Vi hade våra misstankar redan från början, de såg inte direkt ut att vara såna som tänkte betala 200 spänn för en tjusig varmrätt, och när portarna slogs upp och servitrisen sa att alla med förbokade bord i à la carten fick gå in först så sa patrask-ledaren lagom högt och tillgjort "jaha, är inte det här kön till buffén? varför står vi då här?" och så flyttade hela gänget över sig till mitten av buffékön, en bit framför oss. Så jäkla töntigt och utstuderat och jag ångrar att jag inte sa ifrån (för som ni vet kan jag ju inte låta bli att reta upp mig till max). Sen drog de förstås också fram folk de kände från längre bak i kön "ja, vi har ju ändå bokat bord så det spelar ju ingen roll". Om det inte spelar någon roll, varför inte bara ställa er längst bak i kön istälet för att tränga er in mitt i? Jag är väldigt glad att vi hamnade långt ifrån dem när vi väl fick vårt bord...
Det märktes i alla fall att P's pappa och fru hade åkt den där vägen många gånger förut - de visste vad som skulle finnas på buffén och precis vad de tyckte om och verkade nästan ha en färdig plan för hur mycket de skulle äta av vad. Sen lagom till att vi ätit färdigt var båten tillbaka i Grisslehamn och det var dags för folk att kånka av all sin sprit och åka hem. Jag och P var nästan lite snopna för att det gått så snabbt och vi knappt hunnit tillbringa nån tid på däck (vi hade väl i och för sig hunnit mer om vi inte spelat ett parti plump mellan tax-free-stressen och buffé-stressen men vi var inte beredda på att det skulle vara över så snabbt). P's pappa konstaterade istället glatt och nöjt: "ja, det gick ju fort det där!".
Allt löser sig
Imorgon bitti åker jag och P norrut till Jukkasjärvi med sovstopp i Skellefteå på vägen upp och i Umeå på vägen ner igen. Det ska bli väldigt kul att se norraste Sverige, särskilt nu när vi nyss varit på semester i södraste Sverige.
Som vanligt har vi varit sent ute med att skaffa kattvakt, när vi ska vara borta en längre tid drar vi oss i regel för att fråga för att det känns mycket begärt att nån ska komma hit en gång om dagen en längre tid. Vi frågade runt lite och hade inte riktigt något bra alternativ den här gången, ända tills N från jobbet ringde häromdagen.
N har bott söderut ett tag men ska flytta tillbaka till Gävle nu i augusti. När jag frågade när flytten var så sa han att han får tillgång till lägenheten på måndag men eftersom P var hans enda alternativ till flytthjälp och nu kommer att vara i norraste Sverige under veckan så skulle han nog få vänta med flytten tills vi kom hem och bara dra dit en madrass att sova på så länge. Jag beklagade och lovade att vi skulle hjälpa till när vi kom hem igen och så la vi på luren... Som tur var så tänkte P några steg längre än vi andra två och kom på den briljanta idén att N förstås kan bo här medan vi är borta. Så nu slipper N sova på en madrass i en tom lägenhet och får istället bo i vårt trevliga radhus, medan vi får en trevlig och pålitlig hus- och kattvakt under veckan - briljant var ordet!
Helt otroligt hur det alltid kan lösa sig så bra fast vi alltid skjuter upp problemen till sista minuten!
