Vara där det händer
Ofta har jag en känsla av att det händer roligare, bättre och mer någon annanstans än där jag just då befinner mig. Typ att de nog har roligare på den där andra festen eller att den andra restaurangen skulle vara trevligare. Att jag missar något. Det är alltså ganska sällan jag känner att jag är "där det händer", men ett konsekvent undantag är på bra konserter. Som nu senast på Winnerbäck, då ville jag inte vara någon annanstans och behövde heller inte fundera på om det fanns något bättre att göra just då - då var det alldeles solklart att jag var där det hände!
Husvakter
Under veckan vi var borta så bodde P's ena bror med flickvän här för att ta hand om katter och blommor - en bra lösning eftersom jag tror att de fick ut lika mycket (om inte mer) av det som vi eftersom de fick bo i vårt radhus med gård istället för i hans lilla etta utan balkong. De verkar ha skött uppdraget hyfsat bra även om svart katt verkar totalt undernärd på gos och hade lämnats ute en hel natt när de inte orkade vänta på att få in honom, och att de väl kanske inte städat sådär väldigt fint efter sig.
Och jag tänker på just det där med städningen - om jag bodde hemma hos nån skulle jag verkligen se till att diska upp och göra fint innan de kom hem, men när vi kom hem satt de och spelade TV-spel och hade lämnat smutsig disk i diskhon, inte kört diskmaskinen etc (det var inte så illa men inte heller som jag skulle valt att lämna tillbaka efter mig). Jag gick och förbryllade mig lite över det där och kom då att tänka på en sån där typisk mamma-replik: "men det är väl skönt att de kan vara så avslappnade". Och kanske är det så jag borde se det - istället för att reta upp mig på egoistiska människor som inte fattar det ena med det tredje och inte tänker på andra eller på att göra vissa saker så kanske jag borde skaffa den repliken som ett nytt mantra och varje gång tänka på hur skönt det måste vara för dem att ha en så avslappnad inställning och att jag kanske borde skaffa mig en sån istället för att reta upp mig på de som har det?
Några bilder från semestern
Möllan i Bonderup i närheten av det fina B&B vi bodde på. I möllan är det våffelcafé på söndagar. Ägarna blev besvikna för att vi inte ville ha och verkade tycka att det var mycket märkligt att vi (som hade frossat loss på frukosten på B&B:t vid tiotiden) inte vad hungriga vid tolvtiden.
Kullens fyr i Kullaberg på Kullahalvön på västkusten.
Josefinelund - avskild strand med grotta på Kullahalvön. Brant klättring på en stig full av sniglar på vägen ner och upp igen, jobbigt men helt klart värt det.
Lars Vilks Nimis på Kullahalvön. Inte utmärkt på kartan och mycket svårt att hitta trots att vi fick vägbeskrivning från vandrarhemmet i närheten som vi bodde på. Inte heller några skyltar dit (annat än några gula N målade här och där på några träd) så vi fick vägbeskrivning igen av någon (misstänkt lik Vilks själv...) på en tomt vi gick rakt in i. Vägen (läs stigen) dit gick sedan uppåt igenom en kohage, över några privata tomtar, genom massa skog och sedan väldigt brant ner till stranden den låg på (tänk som att vi startade högst uppe på berget man ser...). Ännu jobbigare än dagen innan men värt det även denna gång även om jag helt klart överansträngde musklerna som håller upp min gravidmage som numera är rätt stor.
Boendetips
Vi har precis kommit hem efter en trevlig semester i södra Sverige. Utanför Lund bodde vi på det trevligaste B&B som jag någonsin bott på (i och för sig har jag begränsad erfarenhet från Sverige men har bott på ett antal i Storbritannien): Bonderup bed & breakfast. Mysigt rum, härlig terass utanför, jättefin utsikt, god frukost som redan fanns i kylskåpet (förutom kaffe och ägg som kom upp i en korg på morgonen) så man kunde äta ifred och som man ville, trevliga människor. Rekommenderas starkt för er som ska någonstans i närheten av Lund med bil!
Sommarens godaste glass
Solero Berry Berry - sommarens godaste glass! Dessutom bara 99 kcal - som hittat!
Anger management
Ibland tycker jag nog lite för mycket om att reta mig på folk och ting, eller åtminstone har jag för lätt för att göra det. I helgen när vi åkte först fram och tillbaka till Högbackasjön och sen Gävle-Ockelbo-Axmar-Gävle satt jag och svor intensivt åt alla dumma fortkörare som höll på att köra på mig bakifrån trots att jag låg i 120-130, och vid ett tillfälle pekade jag till och med finger åt en av dem som helljusblinkade för att jag inte väjde rakt in i bilen i högerfilen så att han kunde komma förbi i vänsterfilen. Det var förstås lite töntigt och barnsligt att peka finger och jag ångrar det nu, men det är sådär jag håller på - jag ska liksom "uppfostra" folk och fä och inte låta dem komma undan utan att de får veta att de gjort fel.
Sen har jag en arbetskamrat (x) som jag retar upp mig så till den milda grad på. Stackars P får oftast höra långa haranger på vägen hem från jobbet varje dag om vad personen gjort för fel just den dagen... Och problemet är att x nuförtiden knappt behöver göra mer än att säga hej eller öppna munnen utan att jag börjar bli irriterad - allt x gör eller säger upplever jag helt enkelt är fel. Det har väl sina orsaker från början - x jobbar osjälvständigt och frågar extremt mycket och har varit väldigt duktig på att komma in på mitt kontor (eller ringa) och störa mig i tid och otid med extremt oviktiga frågor (som x i regel skulle kunna finna svaret på själv på några minuter med hjälp av hemsidan), även när jag har tydligt markerat att jag behöver arbeta ifred. Och det verkar som att om man går över ett visst antal gränser hos mig så har man straffat ut sig helt. Lite som Sheldon i Big Bang Theory som kör med "three strikes and you´re out", skillnaden är bara att han tydligt markerar för personen ifråga när de har gjort sin första, andra och tredje strike... (och att de dessutom har möjlighet att komma tillbaka från utfrysningen genom att läsa hans egendesignade "vett-och-etikett-kurs")
Poängen är väl att jag borde försöka finna mindre nöje i att reta upp mig på andra och att bara låta bli att lägga tid och energi på dem, som någon sa - varför låta någon bo gratis i ens huvud (om det nu inte råkar vara angenämt)?
Sen har jag en arbetskamrat (x) som jag retar upp mig så till den milda grad på. Stackars P får oftast höra långa haranger på vägen hem från jobbet varje dag om vad personen gjort för fel just den dagen... Och problemet är att x nuförtiden knappt behöver göra mer än att säga hej eller öppna munnen utan att jag börjar bli irriterad - allt x gör eller säger upplever jag helt enkelt är fel. Det har väl sina orsaker från början - x jobbar osjälvständigt och frågar extremt mycket och har varit väldigt duktig på att komma in på mitt kontor (eller ringa) och störa mig i tid och otid med extremt oviktiga frågor (som x i regel skulle kunna finna svaret på själv på några minuter med hjälp av hemsidan), även när jag har tydligt markerat att jag behöver arbeta ifred. Och det verkar som att om man går över ett visst antal gränser hos mig så har man straffat ut sig helt. Lite som Sheldon i Big Bang Theory som kör med "three strikes and you´re out", skillnaden är bara att han tydligt markerar för personen ifråga när de har gjort sin första, andra och tredje strike... (och att de dessutom har möjlighet att komma tillbaka från utfrysningen genom att läsa hans egendesignade "vett-och-etikett-kurs")
Poängen är väl att jag borde försöka finna mindre nöje i att reta upp mig på andra och att bara låta bli att lägga tid och energi på dem, som någon sa - varför låta någon bo gratis i ens huvud (om det nu inte råkar vara angenämt)?
Trevlig helg och folk som inte pratar med varandra
I fredags firade vi pappa med jordgubbstårta och paket i hettan på hans balkong och när jag kom hem grillade jag och P. I lördags var jag och P iväg en sväng till Högbackasjön och badade innan det var dags för hamburgare och tiokamp hemma hos M och T. Badet var jätteskönt - jag tycker nog att Högbackabadet är det mysigaste i trakten - och tiokampen väldigt trevlig.
Igår var jag först hem till H och fikade lite, sen åkte jag och P ut till Ockelbo marknad och gick där i några timmar med M och lilla T och bror med sambo. Det var precis rätt dag att gå med relativt svalt väder och lite folk. Och jag köpte inte massa krams utan vi fick tag på såna ätbara saker som jag gillar att köpa på marknader (sylt, rökt renkött, téer, langos, godisremmar och kryddor).
Sen åkte jag och P vidare till Axmar brygga där det som vanligt var väldigt trevligt och maten var jättegod. Axmar brygga är i min mening den både bästa och trevligaste restaurangen i Gävletrakten! Men nånting vi har tänkt på när vi har varit där är alla par som sitter där och äter utan att prata med varandra. Igår var det vid tre olika bord människor som bara satt där lite stelt och knappt utväxlade ett ord med varandra utan snarare verkade uttråkade och jag kan verkligen inte förstå vare sig varför man hänger ihop om man inte har något att säga varandra eller varför man går på restaurang med någon som man tydligen inte har trevligt med. Eller tycker folk att det är trevligt att spendera ett restaurangbesök i tystnad?
Igår var jag först hem till H och fikade lite, sen åkte jag och P ut till Ockelbo marknad och gick där i några timmar med M och lilla T och bror med sambo. Det var precis rätt dag att gå med relativt svalt väder och lite folk. Och jag köpte inte massa krams utan vi fick tag på såna ätbara saker som jag gillar att köpa på marknader (sylt, rökt renkött, téer, langos, godisremmar och kryddor).
Sen åkte jag och P vidare till Axmar brygga där det som vanligt var väldigt trevligt och maten var jättegod. Axmar brygga är i min mening den både bästa och trevligaste restaurangen i Gävletrakten! Men nånting vi har tänkt på när vi har varit där är alla par som sitter där och äter utan att prata med varandra. Igår var det vid tre olika bord människor som bara satt där lite stelt och knappt utväxlade ett ord med varandra utan snarare verkade uttråkade och jag kan verkligen inte förstå vare sig varför man hänger ihop om man inte har något att säga varandra eller varför man går på restaurang med någon som man tydligen inte har trevligt med. Eller tycker folk att det är trevligt att spendera ett restaurangbesök i tystnad?
Dr Mario
Jag har varit besatt av Dr Mario ända sen vi skaffade det till Wii. Roligast tycker jag att det är att spela mot P, men när han inte har funnits tillgänglig har jag börjat spela mot andra spelare över nätet eller helt själv. Precis som i gamla hederliga Dr Mario till Nintendo 8-bitars så är 20 High den högsta nivån man kan välja, men klarar man den fortsätter det ändå högre upp. Jag har kämpat länge med att klara 24 på High, och i helgen lossnade det och så lyckades jag klara ända till och med 27. Då var jag mycket glad och stolt, men nu då? Nu känns det ju nästan tomt...
KK
Igår ringde kära syster mig på jobbet:
Du... jag har en konstig fråga... jag har fått en påminnelse på mobilen där det bara står KK. Jag förstår inte vad det är, har jag bara försökt vara diskret eller är det något uppenbart som jag missar?
Självklart var det något uppenbart hon missade - igår var det ju premiär för KunskapsKlubben! Vi ska träffas regelbundet och bli mer allmänbildande genom att varje gång lära oss om nya saker. Var och en gör i ordning en liten presentation om ett intressant ämne och håller för de andra. Igår var ämnena Diktaturer, Kampsporter, Paradoxer, De sju underverken och Skärande bearbetning. Intressant och bra premiär för en bra idé!
Du... jag har en konstig fråga... jag har fått en påminnelse på mobilen där det bara står KK. Jag förstår inte vad det är, har jag bara försökt vara diskret eller är det något uppenbart som jag missar?
Självklart var det något uppenbart hon missade - igår var det ju premiär för KunskapsKlubben! Vi ska träffas regelbundet och bli mer allmänbildande genom att varje gång lära oss om nya saker. Var och en gör i ordning en liten presentation om ett intressant ämne och håller för de andra. Igår var ämnena Diktaturer, Kampsporter, Paradoxer, De sju underverken och Skärande bearbetning. Intressant och bra premiär för en bra idé!
Se men inte röra
Fest i lördags. Många människor, många frågor om hur det är eller går (svaret bra duger inte - då lutar folk huvudet lite på sned och frågar igen - ja men hur ÄR/GÅR det då?), många (inte alltid så smickrande) kommentarer om magen och så förstås ett antal klämmande händer på den.
Idag har jag beställt skyltarna nedan som jag ska stryka fast på några passande klädesplagg. Lite töntigt kanske, men välbehövligt en dålig dag!
Idag har jag beställt skyltarna nedan som jag ska stryka fast på några passande klädesplagg. Lite töntigt kanske, men välbehövligt en dålig dag!
Boktips
Nedan är två populärvetenskapliga böcker med denna rätta blandningen mellan pop och science, de två bästa böckerna jag läst på länge:
Why beautiful people have more daughters är skriven av Satoshi Kanazawa som också har en mycket bra blogg. Det är en evolutionspsykologisk bok som använder just evolutionsteoretiska förklaringar för att förklara allt från frågan i titeln till varför det finns självmordsbombare.
Bad Science är skriven av läkaren Ben Goldacre. Han diskuterar dålig forskning och forskningsrapportering i allmänhet, men framförallt handlar boken om hur vi blir matade med felaktig information gällande medicin och hälsa p.g.a kommersiella intressen. Hälsokost- och pillerbolag vill t.ex. få oss att tro att alla deras produkter och piller är nödvändiga för att vi ska må bra, bl.a. genom att sprida myten om att vi behöver kompletterande vitamintabletter eftersom vanlig varierad föda inte innehåller tillräckligt med näring och vitaminer.
Läs dem - de är både underhållande och allmänbildande!
Why beautiful people have more daughters är skriven av Satoshi Kanazawa som också har en mycket bra blogg. Det är en evolutionspsykologisk bok som använder just evolutionsteoretiska förklaringar för att förklara allt från frågan i titeln till varför det finns självmordsbombare.
Bad Science är skriven av läkaren Ben Goldacre. Han diskuterar dålig forskning och forskningsrapportering i allmänhet, men framförallt handlar boken om hur vi blir matade med felaktig information gällande medicin och hälsa p.g.a kommersiella intressen. Hälsokost- och pillerbolag vill t.ex. få oss att tro att alla deras produkter och piller är nödvändiga för att vi ska må bra, bl.a. genom att sprida myten om att vi behöver kompletterande vitamintabletter eftersom vanlig varierad föda inte innehåller tillräckligt med näring och vitaminer.
Läs dem - de är både underhållande och allmänbildande!
Katterna
Jag är rädd för fästingar och tycker att de är fruktansvärt äckliga, och Y har förstås redan dragit på sig en fästing i år! Vi tog bort den med fästingplockare i torsdags, men det är fortfarande svullet där den satt, betyder det att vi inte fick bort hela fästingen eller att han blivit smittad med nåt?
Det verkar förresten som att Y fick tillbringa hela fredagnatten utomhus. Jag gick och la mig tidigt medan P spelade TV-spel med sin bror, och när jag gick upp på morgonen så var alla lampor tända i vardagsrummet, altandörren stod lite på glänt (men inte tillräckligt för att släppa in en katt) och Y hoppade genast upp på fönsterbrädan utifrån och bräkte. P måste ha varit väldigt trött när han gick och la sig...
N kissar fortfarande inomhus.. Det händer inte lika ofta nuförtiden eftersom vi lärt oss hur vi ska förhindra det (d.v.s. undvika att placera saker på golvet), men senast igår kväll så kissade han på en gardin som hängde ner lite på golvet. Vi köpte ju nån slags luktavgivare med feromoner i men den verkar hjälpa föga eller inte alls. Det är knappast aktuellt att ta bort honom - vi tycker ju väldigt mycket om honom och det är inte ett SÅ stort problem nu när vi låter bli att lägga saker på golvet, men vad kan man annars göra? Några tips? Vi kan ju testa att ta honom till veterinären men kissandet är så systematiskt, han går inte och småskvätter utan kissar bara på vissa saker på vissa ställen, så det borde ju inte vara nåt fysiologiskt.
Det verkar förresten som att Y fick tillbringa hela fredagnatten utomhus. Jag gick och la mig tidigt medan P spelade TV-spel med sin bror, och när jag gick upp på morgonen så var alla lampor tända i vardagsrummet, altandörren stod lite på glänt (men inte tillräckligt för att släppa in en katt) och Y hoppade genast upp på fönsterbrädan utifrån och bräkte. P måste ha varit väldigt trött när han gick och la sig...
N kissar fortfarande inomhus.. Det händer inte lika ofta nuförtiden eftersom vi lärt oss hur vi ska förhindra det (d.v.s. undvika att placera saker på golvet), men senast igår kväll så kissade han på en gardin som hängde ner lite på golvet. Vi köpte ju nån slags luktavgivare med feromoner i men den verkar hjälpa föga eller inte alls. Det är knappast aktuellt att ta bort honom - vi tycker ju väldigt mycket om honom och det är inte ett SÅ stort problem nu när vi låter bli att lägga saker på golvet, men vad kan man annars göra? Några tips? Vi kan ju testa att ta honom till veterinären men kissandet är så systematiskt, han går inte och småskvätter utan kissar bara på vissa saker på vissa ställen, så det borde ju inte vara nåt fysiologiskt.
Gud, tomten och medwurst
Två underhållande kommentarer från de senaste dagarna som jag har svårt att släppa:
När jag och lilla H lekte i en lekpark på Brynäs i torsdags så tittade han på Staffanskyrkan och frågade varför det var kors på den (han kopplade det till gravar). Jag sa något om att det är för de som tror på gud och att man kan ha det även på annat.
H: Jag har en kompis på dagis som tror på gud.
Jag: Jaha, tror du på gud?
H: Nej, jag tror bara på tomten.
(nej, jag tänker inte stava gud med stort G, jag är ateist.. )
Häromdagen råkade jag köpa fel sorts ost (jag vill gärna stödja Ockelbo ost men jag blir inte klok på deras namnen och färger och vet aldrig vilken det är jag ska köpa). När jag bad P att smaka och tala om vad det var för slags ost jag köpt (de ska ju likna Herrgård och allt sånt bara de att de namnen är märkesskyddade) så funderade han länge ("hade det på tungan") innan han sa "Nu vet jag vad det är.. det är ju medwurst!"
När jag och lilla H lekte i en lekpark på Brynäs i torsdags så tittade han på Staffanskyrkan och frågade varför det var kors på den (han kopplade det till gravar). Jag sa något om att det är för de som tror på gud och att man kan ha det även på annat.
H: Jag har en kompis på dagis som tror på gud.
Jag: Jaha, tror du på gud?
H: Nej, jag tror bara på tomten.
(nej, jag tänker inte stava gud med stort G, jag är ateist.. )
Häromdagen råkade jag köpa fel sorts ost (jag vill gärna stödja Ockelbo ost men jag blir inte klok på deras namnen och färger och vet aldrig vilken det är jag ska köpa). När jag bad P att smaka och tala om vad det var för slags ost jag köpt (de ska ju likna Herrgård och allt sånt bara de att de namnen är märkesskyddade) så funderade han länge ("hade det på tungan") innan han sa "Nu vet jag vad det är.. det är ju medwurst!"
Mat och etikett
Men jisses, häromdagen på jobbet fick jag höra att vissa inte tycker att det är ok att intressera sig för eller kommentera andras matlådor (ens om det är positivt), och idag läser jag detta nonsens i Ribbings spalt i DN. Trist att allmänt intresse och nyfikenhet ska behöva tolkas som ohyfsat!
Alkoholfritt
För mig som annars gillar söta vita viner så är det faktiskt ganska tacksamt med de alkoholfria alternativen. Jag vet att det är många som tycker att de är för söta och inte riktigt smakar vin, men jag har tyckt att de jag har smakat har varit rätt ok. Och igår köpte jag ett av de alkoholfria viner som Allt om Mat betecknar som Fynd - Natureo Free Muscat och jag kanske inte är så kräsen eftersom jag att inte har druckit riktigt vin på flera månader, men det smakade definitivt vin (det tyckte även P) och jag tyckte dessutom att det var riktigt gott!
Knyttet
Låt mig presentera vårt lilla knytte i magen, som bökade och sparkade (känslan var "let me out of here!") för fullt under ultraljudet. Det och något i utseendet (P tycker att lårmusklerna var stora...) gör att vi båda tror att det är en kille trots att vi inte kollade kön.
Lax i ugn med västerbottenostsås
Jag tänker inte på något vis göra om det här till en receptblogg och jag tror mig heller inte ha så spännande recept att erbjuda, men eftersom jag tenderar att tappa bort alla recept som jag skriver på diverse konstiga ställen så ska jag börja skriva upp dem här istället så att jag har ordning på dem.
Igår åt vi lax i ugn med västerbottenostsås och här är (det något ospecifika) receptet som jag fått av mamma:
* Sätt ugnen på ca 200 grader
* Koka ihop 1 del matlagningsgrädde, 1 del creme fraiche och 1 grönsaksbuljongstärning
* Lägg tinade (eller halvtinade) laxfiléer i en ugnsform och krydda med salt och citronpeppar
* Täck laxen med västerbottenost och slå över gräddsåsen
* In i ugnen i ca 20-25 minuter
Pressad potatis är gott till och innan servering kan man lägga på godsaker som räkor och rom ovanpå laxen.
Igår åt vi lax i ugn med västerbottenostsås och här är (det något ospecifika) receptet som jag fått av mamma:
* Sätt ugnen på ca 200 grader
* Koka ihop 1 del matlagningsgrädde, 1 del creme fraiche och 1 grönsaksbuljongstärning
* Lägg tinade (eller halvtinade) laxfiléer i en ugnsform och krydda med salt och citronpeppar
* Täck laxen med västerbottenost och slå över gräddsåsen
* In i ugnen i ca 20-25 minuter
Pressad potatis är gott till och innan servering kan man lägga på godsaker som räkor och rom ovanpå laxen.
Kvällstrött
Jag har alltid varit kvällstrött men det har blivit värre med åren, och kanske ännu lite värre under graviditeten.
Problemet är att jag nuförtiden inte bara blir lite trött och får kämpa för att hålla mig pigg och vaken utan att jag verkligen tar helt slut, oftast ganska plötsligt. Det börjar kanske med att jag "bara" känner mig trött men sen efter ett tag så når jag nån slags gräns där det är som att jag går in i väggen totalt och bara inte klarar mer. Jag blir inte bara trött utan livet känns allmänt bedrövligt och jag blir både känslig och sur och grinig, särskilt när något från den punkten hindrar mig från att komma i säng. Det händer att jag vid såna tillfällen befinner mig i en situation som jag inte kan komma ur, och då får jag nästan panik. Till exempel har vi några såna gånger varit på middag hemma hos nån av P's jobbarkompisar och jag har varit beroende av andra för att ta mig hem och då har jag känt mig så låst så jag blivit alldeles gråtfärdig.
Dessutom kan jag aldrig sova ut på morgnarna numera heller. Det spelar ingen roll hur sent jag lägger mig på natten, jag vaknar hur som helst i regel före åtta (ibland långt före) och aldrig efter nio nästa morgon. Så hädanefter får jag nog börja inse hur jag är funtad och anpassa mig efter det. Jag måste börja inleda kvällar tidigare så att de inte slutar så sent och jag måste börja lära mig att avsluta kvällar i god tid eftersom jag bara mår dåligt och blir otrevlig om det blir så sent så att jag inte orkar längre, och även de gånger jag faktiskt orkar hålla igång sent så ångrar jag mig i regel nästa morgon när jag vaknar tidigt efter kanske sex timmars sömn under "fel" timmar.
Problemet är att jag nuförtiden inte bara blir lite trött och får kämpa för att hålla mig pigg och vaken utan att jag verkligen tar helt slut, oftast ganska plötsligt. Det börjar kanske med att jag "bara" känner mig trött men sen efter ett tag så når jag nån slags gräns där det är som att jag går in i väggen totalt och bara inte klarar mer. Jag blir inte bara trött utan livet känns allmänt bedrövligt och jag blir både känslig och sur och grinig, särskilt när något från den punkten hindrar mig från att komma i säng. Det händer att jag vid såna tillfällen befinner mig i en situation som jag inte kan komma ur, och då får jag nästan panik. Till exempel har vi några såna gånger varit på middag hemma hos nån av P's jobbarkompisar och jag har varit beroende av andra för att ta mig hem och då har jag känt mig så låst så jag blivit alldeles gråtfärdig.
Dessutom kan jag aldrig sova ut på morgnarna numera heller. Det spelar ingen roll hur sent jag lägger mig på natten, jag vaknar hur som helst i regel före åtta (ibland långt före) och aldrig efter nio nästa morgon. Så hädanefter får jag nog börja inse hur jag är funtad och anpassa mig efter det. Jag måste börja inleda kvällar tidigare så att de inte slutar så sent och jag måste börja lära mig att avsluta kvällar i god tid eftersom jag bara mår dåligt och blir otrevlig om det blir så sent så att jag inte orkar längre, och även de gånger jag faktiskt orkar hålla igång sent så ångrar jag mig i regel nästa morgon när jag vaknar tidigt efter kanske sex timmars sömn under "fel" timmar.
Te bortskänkes
Jag har mani på att samla på olika sorters löste och teburkar och nu när jag är gravid så har jag tappat smaken för te och dricker det i princip inte alls längre. Så, om det är nån som har lust att komma hem till mig och plocka åt sig av olika sorters te är ni välkomna att göra det!
Feel-good/feel-bad
Min spellista på Spotify bara växer och består just nu av 527 låtar. Det säger sig självt att jag inte alltid är sugen på att lyssna på var och en av de låtarna, så jag har länge tänkt att jag borde göra en uppdelning i flera mindre spellistor, åtminstone en mer up-beat och en mer soft. När jag har kännt mig nere på sistone så har jag också känt att jag skulle vilja ha en spellista för musik som jag vill lyssna på när jag har mina depparstunder.
Ikväll är det meningen att jag ska plöja igenom en bok om kvalitativ dataanalys och det är ju givet att jag därför just ikväll tar mig an projektet att sortera mina 527 låtar i olika spellistor. Jag bläddrar igenom dem en efter en och känner efter vilken lista de ska vara i (soft, upp-tempo, feel-good, feel-bad eller flera av dem) och det är ett både trevligt och underhållande projekt. Två fascinerande saker med detta: dels att jag hittar många bra (och mindre bra) låtar som jag inte har en aning om var de kommer från eller något minne av att jag lagt till (eller ens känner till), och dels att vissa av låtarna hamnar i både feel-good och feel-bad-listan. Hur kommer det sig? Och de låtar som jag inte lyckas placera in i någon av listorna, vad säger det om dem?
Vilka fem låtar vill ni helst lyssna på när ni deppar?
