Sjukpyssel
Idag när jag och E är sjuka så blir det inte så mycket aktivitet här hemma (mer "överleva dagen" tills P kommer hem) så då kommer jag att ägna mig åt att fixa med den nya bloggen som jag ska flytta över till. Ny adress: http://egalating.blogspot.com/
Städa ut sjukdomen
Bebismys
Klassikern är ju att alla tjatar om att det är så mysigt att amma, men det har jag aldrig tyckt och kommer förmodligen aldrig heller att tycka - i början gjorde det ont och nu på slutet är det ångestfyllt eftersom han äter dåligt och dessutom inte går upp så bra i vikt och jag oroar mig för att jag inte ska ha mat så det räcker. Dessutom har han sällan legat stilla och harmonisk och ätit sig igenom en hel måltid - oftast har det varit magknip eller rap eller allmänt ointresse och krångel som har inneburit en smärre brottningsmatch under tiden.
Det var också mycket prat om att njuta och ta tillvara på den första tiden, men jag tyckte inte att det var så fantastiskt i början - det var förstås fantastiskt att han äntligen kommit och han i sig var fantastisk, men vi var extremt trötta både fysiskt och mentalt och dessutom stressade och oroliga och vi hade ju ingen direkt kommunikation med honom, annat är det ju nu!
En annan sak som folk sa var att de tyckte att det var mysigt när bebisen sov i famnen. Jag hade svårt att kunna njuta av det eftersom han i princip inte gjorde annat än att sova i min famn - han somnade ofta vid bröstet och la jag bort honom så vaknade han, eller så somnade han medan vi vyssjade honom i famnen och la vi bort honom så vaknade han, så det var nästan oftare jag hade en sovande bebis i famnen än inte. Nu har vi börjat låta honom somna själv i vagnen och dessutom sover han i egen säng på nätterna. De få gånger som jag vyssjar honom till sömns i famnen så vaknar han till och blir missnöjd om jag sätter mig ner och ännu mer om jag lägger mig ner så han hamnar i magläge. Men nu skulle jag verkligen tycka att det var jättemysigt att slumra en stund i soffan med honom sovandes på magen!
Hur gick det sen?
Massage
Sen liten kom har jag haft ont i ryggen, så i julas stod massage högst upp på önskelistan. Jag fick tre massagetillfällen av P och två av pappa men har inte kommit iväg på nåt eftersom de har öppet dagtid och jag då är hemma själv med killen. På sistone har jag haft väldigt ont i ryggen så P erbjöd sig att ha lillen på jobbet medan jag gick på massage. Så igår lämnade jag av lillen på P's jobb och åkte till Spa Gamla Gefle för en halvtimmes rygg- och nackmassage. Väldigt trevligt ställe och väldigt skön massage! Och jag kan inte förstå varför man måste få såna saker av någon annan för att kunna unna sig att gå, varför inte unna sig själv sånt oftare? Det kostar i och för sig ett antal hundralappar men det är ju egentligen inte så att jag inte har råd och de där hundralapparna lägger jag ju på annat trams varje månad. Sen råkade det bli dyrt ändå igår för att massagetjejen övertygade mig om att jag borde lägga 540 spänn på någon slags stimulerande kroppsserum för att få igång blodcirkulationen, men det är ju en annan sak...
Hjul
Herr Sambo
Radhuset är överbelamrat med prylar som hotar att ta över varenda fri yta, särskilt i hallen och förrådet. Det komplicerar till det faktum att vi egentligen vill röja och kasta ut allt onödigt innan vi flyttar till huset - det är svårt när det helt enkelt inte finns någon yta att röja på. Idag när Patriks pappa och fru skulle komma på besök så tyckte jag att det kunde vara dags att göra åtminstone ett litet ryck i röran. Patrik ställde sig mellan hallen och förrådet och tittade fram och tillbaka och konstaterade uppgivet: Nej, jag kastar in handduken! Jag insisterade och fick honom att stuva om en del, vilket han gjorde med inte mindre än att han under tiden gick med en bister uppsyn och muttrade "Dekadens!". Men efter en ganska kort stund och ganska liten ansträngning från vår sida (hur kommer det sig att vi alltid lyckas få små saker att verka som helt oöverstigliga projekt?) så hade vi frigjort en liten yta som vi nu ska använda till att ställa alla saker som vi ska göra oss av med på. Och Patrik konstaterade: Så fantastiskt det känns!
Knatten
Bokdagbok januari 2011 del 2
Carl-Johan Vallgren: Kunzelmann & Kunzelmann
John Ajvide Lindqvist: Hanteringen av odöda
De är inte direkt dåliga och det kan säkert finnas andra som uppskattar dem mycket men de passar verkligen inte mig.
Bokdagbok januari 2011
Bob Hansson: Gunnar
Bra, framförallt för att den var tankeväckande. Smart av Bob att förklä sina egna livsåskådningar i form av huvudkaraktärens funderingar i en roman. Tänkvärt om människors s.k. självhat och hur viktigt arbetet är för de flesta av oss för att vi ska känna att vi gör (och är!) något meningsfullt.
Alex Schulman: Skynda att älska
Mycket bra! Fin och kärleksfull beskrivning av Alex uppväxt och hans relation till sin pappa som fick mig att tänka på min egen uppväxt och mina egna föräldrar och också fundera lite på framtiden med lillkillen.
Alex Schulman: Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött
Helt ok, men det mesta hade jag redan läst på hans blogg och det känns mer som just ett ihopplock av små betraktelser han tidigare skrivit än en bok.
(Jäm)vikt
Många kockar ger... mer kritik?
Kommunikation
Min och P's kommunikation är som en parodi på kvinnors och mäns olika sätt att kommunicera på. När P talar säger han det han menar och inget annat och när han lyssnar och tolkar vad andra säger så har han snudd på Aspbergers-tendenser och tar vad de säger väldigt bokstavligt och konkret och tolkar inte in mer (men möjligtvis mindre) än det som sägs. När jag pratar så säger jag typ det jag menar, fast ofta en förenklad och underdriven version av det, och när jag lyssnar och tolkar vad andra säger så läser jag in massor med undertexter och extrabetydelser utifrån framförallt talarens tonfall.
Igår skulle P umgås med sina bröder och då vill de helst vara hemma hos oss och spela TV-spel och härja. Jag sa först att det var "helt ok" om de var här, så länge de inte var kvar och härjade när E skulle sova för natten. Jag skulle hem till syrran och P sa att de kunde vara här tills jag kom hem igen. Sen ändrade jag mig och sa att det var "helt ok" om de var kvar längre så länge de höll sig tysta och till slut sa jag att han fick "göra som han vill" så länge han tog hand om E om han vaknade. Det slutade med att bröderna inte bara var kvar när jag kom hem utan också stannade över natten och en bra bit in på dagen. Jag förstår om det inte verkar vara nån stor grej, men i det här lilla radhuset känner jag mig lite instängd och trängd när det är folk här och jag inte kan röra mig och göra vad jag vill (annat blir det när vi flyttar in i huset!). Men det intressanta är hur vi lyckas kommunicera om varandra så. När jag säger att det är helt ok att de är här och helt ok att de stannar även när vi har gått och lagt oss så menar jag att jag inte uppskattar det men att jag kan tänka mig att "uppoffra mig" för P's skull, och jag utgår från att P ska förstå det eftersom han känner mig och vet vad jag brukar tycka i frågan. Men P tolkar det som att jag faktiskt menar det jag säger - att det just den dagen jag säger att det är helt ok faktiskt är helt ok...
Matdagboken
Jag ska testa Aftonbladets viktklubb en vecka också (tack Helen!) - förr har jag tyckt att det har varit jobbigare än Viktväktarna eftersom jag har haft lättare att räkna points, men nu när de ändrat pointsberäkningen och dessutom är så mycket dyrare än konkurrenterna så överger jag som sagt VV och tycker att det är värt att testa viktklubben igen.
Mot ett nyttigare liv: del 2
Mjukstart var ordet; den första veckan har jag gått ner knappt ett halvt kilo. Fast då har jag också ägnat veckan åt att äta upp allt onyttigt vi hade hemma i skåpen, och dessutom "råkat" köpt både pizza och godis vid ett varsitt tillfälle...
Förra veckan gick jag med i Viktväktarna Online och idag var det meningen att jag skulle börja viktväkta på riktigt, men jag har varken lust eller motivation så jag har utnyttjat min ångerrätt och gått ur igen. Delvis för att jag stör mig på att de bytt pointssystem så att jag måste lära om på nytt och delvis för att jag känner att jag inte orkar hålla på och krångla. Jag blev bjuden på lunch hemma hos H idag och vill då kunna äta utan att tjafsa om points.
Jag vill ha en mycket enklare metod, nåt i stil med tallriksmodellen men mer konkret - något som anger typ hur många deciliter/gram av kolhydrater, protein osv. som man bör äta, som man kan använda för att portionera snarare än räkna. Något så handfast skulle ju fungera även i situationer som restaurangbesök och när man blir bjuden på middag. Någon som har några tips om något liknande? En väldigt enkel modell skulle t.ex. kunna vara tallrikar utformade efter tallriksmodellen - sådana verkar finnas, men jag hittar ingenstans att beställa ifrån.