En omväxlande dag
Har sprungit runt på skolan och letat försökspersoner till experimentet idag. Svårt eftersom det är få studenter på skolan överhuvudtaget och de flesta som är där är mitt uppe i slutfinishen av uppsats, hemtentamen e.dyl. Fick dessutom ont i ben och fötter av att gå och stå hela tiden och lyckades som vanligt bli besviken på M eftersom det känns som att jag drar det största lasset som vanligt (mitt löfte om att inte gnälla mer går riktigt bra tycker jag!).
När jag kommit hem ville jag sätta mig vid datorn, men där satt som tur var J, och då hamnade jag ute på altanen i hängfåtöljen istället och njöt precis lika mycket som svart katt av det härliga vädret.
När jag kommit hem ville jag sätta mig vid datorn, men där satt som tur var J, och då hamnade jag ute på altanen i hängfåtöljen istället och njöt precis lika mycket som svart katt av det härliga vädret.
Efteråt, när jag kände att jag höll på att somna och inte längre kunde hålla reda på katterna, så lade jag mig i hängmattan uppe på balkongen och småslumrade istället. Jätteskönt!
Tills det var det dags att bestämma vad som skulle bli av kvällen. Vi hade bestämt oss för att gå på relaxavdelningen på Fjärran Höjder men jag tyckte att det kändes helfel i det fina vädret. Därför velade vi istället fram och tillbaka bra länge och båda var sega på att komma iväg. Så när vi väl åkte för att handla på Systemet och köpa med hämtmat hem så var mitt blodsocker på ilska/gråtnivå och smågnabben hängde i luften.
Väl hemma, med god Yalla Yalla-mat och lite cider i magen blev jag glad och snäll igen och jag och J har sjungit karaoke. Jag gav upp på grund av all rundgång och för att jag inte var så bra på att sjunga Come what may, men jag njuter ändå av att höra J skråla från källaren. "Suddenly the world seems such a perfect place". Ja det känns så. Just nu.
Tills det var det dags att bestämma vad som skulle bli av kvällen. Vi hade bestämt oss för att gå på relaxavdelningen på Fjärran Höjder men jag tyckte att det kändes helfel i det fina vädret. Därför velade vi istället fram och tillbaka bra länge och båda var sega på att komma iväg. Så när vi väl åkte för att handla på Systemet och köpa med hämtmat hem så var mitt blodsocker på ilska/gråtnivå och smågnabben hängde i luften.
Väl hemma, med god Yalla Yalla-mat och lite cider i magen blev jag glad och snäll igen och jag och J har sjungit karaoke. Jag gav upp på grund av all rundgång och för att jag inte var så bra på att sjunga Come what may, men jag njuter ändå av att höra J skråla från källaren. "Suddenly the world seems such a perfect place". Ja det känns så. Just nu.
Kommentarer
Trackback