adiaphora

Nu är jag faktiskt fruktansvärt less på det här illamåendet, som hela tiden envisas med att återkomma! Det har säkert inte längre något med magsjukan att göra utan beror förmodligen på min klassiska onda cirkel: att jag inte fått i mig tillräckligt mycket mat för att ligga på en blodsockernivå ovanför illamåendet, vilket leder till att jag får ännu mindre lust att äta och mår ännu mer illa. Det värsta med det idag är att jag snart ska spendera en timme i bil på väg upp till tjejernas årliga mellandagsträff i JW's stuga, och illamående och bilar är en dålig kombination!

Igår kväll spelade jag spel med tjejerna hemma hos H vilket var extra uppskattat med tanke på att de aldrig brukar vilja spela spel. Ikväll är jag bjuden på spelkväll hemma hos syster med personer (nåja, de flesta av dem...) som är precis lika förtjusta i sällskapsspel som jag är. Att spela spel med de olika sällskapen är som två helt olika aktiviteter, men båda är väldigt trevliga!
 
J kommer på besök i helgen. Det ska bli trevligt att träffa honom samtidigt som jag är helt övertygad om att det kommer att bli en ångestfylld helg. Vårt uppbrott kan helt enkelt inte vara lika lätt att hantera när han är här som en levande påminnelse om det...


Min finaste julklapp:

Igår tog jag och H gamla SAABen till J's stuga i Hälsingland. Där åt och fikade vi gott och pratade massa strunt och gullade med 8 veckor unga K. När vi kom tillbaka till stan så åkte vi förbi syster och T. Där åt och fikade vi gott och pratade massa strunt och kollade på bilder från bröllopsresan.

När jag körde hem klockan 2.30 så var det så dimmigt ute så att det var otäckt att köra. Jag ringde J för att beklaga mig, men han snäste bara att det var dumt att prata i mobilen i dimman. Säkert, så jag upplyste honom om att jag snart skulle dö och lade på luren. Då lättade dimman och jag körde hem på fem minuter och 40 minuter senare ringde J min mobil för att kolla var jag var.

J är febersjuk och ämlig. Han är som en kanin eller ett litet barn och klarar inte av sånt som drag och kalla bad, alltså sånt som man utsätts för när man tältar och leker på Sommarland. Jag kanske skulle ha tagit med öronmuffar åt honom... När vi pratade om det igår så konstaterade J att hans bortgångna namne kaninen J dog av drag, och utbrast sedan "jag dog av drag". Det uppskattades inte!

Jag funderar på att skaffa spiral. P-piller har jag lagt ner på grund av alla otäcka personlighetsförändrande hormoner, och kondomer... de tröttnar man på i längden!  J satt bredvid mig vid datorn när jag läste om säkerheten hos olika preventivmedel. Han fick under läsandet en alltmer bekymrad min och konstaterade till slut att han ska sluta ha sex. Jaha... 

Idag är det molnigt ute och jag vet inte riktigt vad jag ska hitta på. Jag har inte så många alternativ förutom att hänga med syster, T och lilla H på någon barnaktivitet, eller vara hemma och pyssla om sjuk J och läsa bok. Jag vet inte riktigt vad som är bäst, kanske ska satsa på en kombination?

Igår badade jag med mamma och lilla H i Brädviken större delen av dagen. Det var väldigt trevligt, men man blir alltid trött av att bada, och när man badar med en liten kille på 1,8 år, som inte förstår att han inte kan simma och därför måste fiskas upp med jämna mellanrum, då blir man ännu tröttare sen... Så det hände inte så mycket mer den dagen, jag storhandlade upp mina sista pengar (som jag just då inte visste var mina sista pengar), åt god mat hemma, åkte och hämtade lite campingutrustning, och orkade sen bara med att umgås med datorn. Jag avböjde att följa med en söt tjejtrio till Brända Bocken och avböjde faktiskt en gång till när de ringde igen och frågade om jag inte ville med och nattbada. Trökvarning, jag får sluta ställa klockan på morgnarna och anpassa mig efter normalt semesterfolks dygnsrytm!

I eftermiddag går äntligen vår gamla SAAB mot Leksand! Jag och J åker helt själva den här gången eftersom alla andra jobbar eller är bortresta. Det känns lite trist eftersom Sommarland är sådär spralligt och busigt så det är roligt att vara fler. Men det är klart, är vi själva så är det färre att hålla reda på och mer ensamtid i tältet, och det var ett tag sen vi åkte nån stans själva, så det blir säkert jättebra!

Den här nya 300 meter långa forsen är det jag ser fram emot mest på Sommarland:

Det blev inget Rullsand igår. Istället åkte vi till Högbacka för att bada. Som vanligt hade jag problem med att hitta rätt avfart, så vi hamnade först vid Tönnebro och gick naturstigen där. Efter att vi sedan picknickat och badat i Högbacka, så vi tog en liten tupplur hemma och vaknade i lagom tid till att åka in till stan och se på Superman Returns.

Jag fick ett SMS av syster igår där hon skrev att hon i efterhand blev rörd av mitt tal. Det gillar jag.

J är inne i en nattperiod nu, så han lägger sig vid fyra på morgnarna medan jag vaknar vid åtta. Igår tjatade jag i typ fyra timmar och var helt förbi mig av rastlöshet när jag väl fick upp honom ur sängen. Det är ju en av nackdelarna med vårt samboende - vi hakar upp oss i en dum väntan på varandra ibland. Därför ska jag inte vänta idag utan istället åka hem till syster och T där nu mamma bor och barnvaktar lilla H.

Det är så tråkigt att bröllopet nu är slut och över, det känns som att jag liksom inte riktigt hann med att uppleva och njuta av allting under tiden - finns det ingen reprisknapp? Det känns också konstigt att syster och T nu är gifta makar... dessutom bortresta sådana. Jag vet inte om det är åldern, men jag känner mig så dålig på att hantera förändringar nuförtiden - uppbrutna förhållanden, nya förhållanden, ändrade titlar - min hjärna arbetar faktiskt på högvarv för att hinna med att anpassa sig. Konstigt, men sant!