En krasslig dag
Nu har väl Pandora ändå gått för långt - ikväll försökte den att spela en låt med David Hasselhoff för mig! Jag frågade förstås varför och fick svaret "Based on what you've told us so far, we're playing this track because it features a subtle use of vocal harmony, a vocal-centric aesthetic, acoustic rythm guitars, subtle use of acoustic piano and many other similarities..." Det låter i och för sig alldeles rätt, men David Hasselhoff låter likväl alldeles fel!
Jag har inte kunnat skriva här på länge eftersom mina tankar till stor del har upptagits av den förestående möhippan för H, vilket jag förstås inte har kunnat skriva om då H nog är min allra mest trogna och flitigaste besökare. Möhippan var riktigt rolig även om jag (som vanligt) lyckades bli sjuk med dålig timing. Förkylningen har hållt i sig sen dess plus att de senaste dagarna har varit fulla av trevliga aktiviteter. Tröttheten efter detta gör att jag känner att det ska bli väldigt skönt att bara ligga hemma själv framför TV:n i mysbyxor och verkligen bara dega precis hela kvällen!
Jag har inte kunnat skriva här på länge eftersom mina tankar till stor del har upptagits av den förestående möhippan för H, vilket jag förstås inte har kunnat skriva om då H nog är min allra mest trogna och flitigaste besökare. Möhippan var riktigt rolig även om jag (som vanligt) lyckades bli sjuk med dålig timing. Förkylningen har hållt i sig sen dess plus att de senaste dagarna har varit fulla av trevliga aktiviteter. Tröttheten efter detta gör att jag känner att det ska bli väldigt skönt att bara ligga hemma själv framför TV:n i mysbyxor och verkligen bara dega precis hela kvällen!
En stressad dag
Helt plötsligt så slog stressen till. Jag har länge gått och sagt att jag är stressad över uppsatsen, men det har varit på en rent logisk nivå och inte alls något känslomässigt. Nu när stressen väl har slagit till så är den så känslomässig så den nästan förlamar mig - jag har plötsligt vaknat upp och insett att om 7 veckor ska uppsatsen vara klar, trots att det just nu känns som att jag bara står och trampar. Att jag dessutom i samma veva måste hitta ny bostad (jag hoppas lite på den här), flytta och hitta nytt jobb underlättar faktiskt inte det minsta.
Så nu är det stresshantering som gäller - jag vet mycket väl att jag har en tendens att stilla stresskänslan genom sådant (som detta?) som inte alls löser problemet utan endast får tankarna på annat eller tillfredställer behovet av att känna att jag kommer någonvart. Men vid 29 års ålder måste jag väl kunna vinna över det där för första gången? Alltså tänker jag den här gången helt enkelt inte låta mig själv fly från stressen, och jag tänker mig att den lägger sig på en mer effektiv nivå så fort den (jag?) inser det.
Annars känner jag mig mest trött. De första veckorna efter att det tagit slut med J var jag så glad och tacksam över att det kändes som att jag fick tillbaka mina tankar, och därmed på sätt och vis även mina känslor. Nu är jag bara så himla trött på att tänka och känna så otroligt mycket hela tiden. Inte så att jag för något i världen skulle byta ut det mot det trygghetskoma som jag nu inser att jag innan befann mig i. Men ändå, jag är så trött och det skulle vara så oerhört skönt att hitta någon typ av pausknapp...
Så nu är det stresshantering som gäller - jag vet mycket väl att jag har en tendens att stilla stresskänslan genom sådant (som detta?) som inte alls löser problemet utan endast får tankarna på annat eller tillfredställer behovet av att känna att jag kommer någonvart. Men vid 29 års ålder måste jag väl kunna vinna över det där för första gången? Alltså tänker jag den här gången helt enkelt inte låta mig själv fly från stressen, och jag tänker mig att den lägger sig på en mer effektiv nivå så fort den (jag?) inser det.
Annars känner jag mig mest trött. De första veckorna efter att det tagit slut med J var jag så glad och tacksam över att det kändes som att jag fick tillbaka mina tankar, och därmed på sätt och vis även mina känslor. Nu är jag bara så himla trött på att tänka och känna så otroligt mycket hela tiden. Inte så att jag för något i världen skulle byta ut det mot det trygghetskoma som jag nu inser att jag innan befann mig i. Men ändå, jag är så trött och det skulle vara så oerhört skönt att hitta någon typ av pausknapp...
En slutkörd dag
Det har varit mycket på sistone. På alla plan. Jag har haft svåra, stressiga och ansvarsfyllda uppgifter på jobbet som har tagit mycket tid. Den del av kvällen jag har eventuellt haft kvar efter jobbet har jag studsat runt till tandläkare, viktväktare och extrajobb. Det har varit massa drygt prat med diverse familjemedlemmar om julen (med skilda föräldrar så är det inte helt lätt att få ihop planerna...). Det har varit diverse jobbiga tankar och beslut om framtiden. Det har varit alldeles för lite prat och umgänge med min särbo. Dessutom Viktväktar jag och ska snart ha mens, vilket alltid är en urusel kombination eftersom jag då är extra hungrig. Och extra retlig och känslig. Jag längtar extremt mycket till ikväll då jag efter att ha gjort klart mitt beting för dagen (rätta x antal rapporter) och träffat H & C för ett "Viktvacklarmöte" bara kan sjunka ihop i en liten hög där hemma och sova i flera dagar.
En värkande dag
Igår hade jag tänkt sitta på kontoret till fram emot fem, för att kompensera att jag kom dit sent, eftersom jag vaknade sent, eftersom jag lade mig sent, eftersom jag kvällen innan provspelade sällskapsspel hemma hos M till sent. Men vid tvåtiden fick jag huvudvärk som bara accelererade, och jag hade inga värktabletter på plats. Så strax efter tre var det bara att ge upp och bege mig hemåt. Jag hade tänkt ta bussen men jag hade så ont så att jag inte hade ro att sitta kvar på kontoret och vänta, och när jag kom till busshållplatsen alldeles för tidigt så kändes det som att jag lika gärna kunde börja gå istället för att stå där och vänta i nästan tio minuter. Det slutade med att jag gick hela vägen hem eftersom jag insåg att huvudvärken faktiskt höll sig i schack så länge jag promenerade. Väl hemma ville huvudvärken inte släppa, så jag tog några värktabletter och lade mig i soffan och sov i 45 minuter, och mådde sedan bra igen. Idag har jag mått bra ända tills nu när jag känner att huvudvärken börjar komma krypandes igen. Jag fattar faktiskt inte vad det är för fel, nog har jag väl suttit heldagar på kontoret förr och jobbat hårt utan att få huvudvärk? Dessutom känner jag mig väldigt trött och grötig i huvudet så jag funderar på att göra en deal med mig själv att få gå hem snart om jag lovar att jobba lite hemma ikväll istället, men tyvärr vet jag ju hur det brukar sluta...
En kall dag
Igår satt jag på kontoret till 15 och jobbade sedan extra mellan 16-22. Efter jobbet gick jag hem till syster och T för att låna deras bil. När jag kört hem så glodde jag lite på TV och lade mig sedan ovanligt sent att sova, i väntan på att bli väckt av J som skulle anlända med tåg. När han ringde 02.56 så visste jag knappt var jag befann mig. Därför är det rätt imponerande bara att jag lyckades få på mig kläder och ta mig hemifrån, och än mer imponerande att jag faktiskt lyckades köra in till stan och hämta J, och ta oss helskinnade hem igen! Imorse vaknade jag tidigt men ändå sent av J's klocka (eftersom jag verkar ha lyckats ignorera min egen i ungefär en och en halvtimme) och fick skynda mig för att hinna skjutsa honom till tandläkaren och lämna tillbaka bilen till syster och T. Nu sitter jag på kontoret och känner mig groggy och mår illa och väntar på något odefinierbart som ska göra att allt känns bättre.
Annars går det ganska bra att vara utan bil. Jag har promenerat till skolan i två dagar, och det har inte varit några större problem utan snarare ganska trevligt. Det kan delvis ha att göra med att jag verkar ha gått och blivit vuxen eftersom jag plötsligt börjat klä på mig ordentligt i vinterkylan. Jag har faktiskt köpt riktiga vinterkängor i år, något jag inte har gjort sen... jag minns inte när. Jag brukar glatt (nåja...) traska omkring i mina vanliga lågskor och frysa om fötterna. Jag tror faktiskt inte ens att jag hade riktiga skor när jag bodde i Luleå det där rekordkalla året i slutet på 90-talet! Nu har jag snarare överskattat vinterkylan så att det har blivit för varmt när jag har promenerat - höga kängor, lång kappa, långkalsonger, halsduk, dubbla vantar och dubbla mössor kanske inte är riktigt nödvändigt än? Nåja, jag tar hellre av mig ett par plagg på vägen än går och fryser! Ett bisarrt faktum kvarstår dock - eftersom det är riktigt kallt i byggnaden där mitt kontor ligger, och framförallt på mitt kontor, så fryser jag mer inne än ute. Trots en hel fönsterbräda fylld med levande ljus (det hjälper faktiskt... lite) och en stor kopp te i händerna så fryser jag ändå så mycket så att jag måste ha på mig fingervantarna!
Annars går det ganska bra att vara utan bil. Jag har promenerat till skolan i två dagar, och det har inte varit några större problem utan snarare ganska trevligt. Det kan delvis ha att göra med att jag verkar ha gått och blivit vuxen eftersom jag plötsligt börjat klä på mig ordentligt i vinterkylan. Jag har faktiskt köpt riktiga vinterkängor i år, något jag inte har gjort sen... jag minns inte när. Jag brukar glatt (nåja...) traska omkring i mina vanliga lågskor och frysa om fötterna. Jag tror faktiskt inte ens att jag hade riktiga skor när jag bodde i Luleå det där rekordkalla året i slutet på 90-talet! Nu har jag snarare överskattat vinterkylan så att det har blivit för varmt när jag har promenerat - höga kängor, lång kappa, långkalsonger, halsduk, dubbla vantar och dubbla mössor kanske inte är riktigt nödvändigt än? Nåja, jag tar hellre av mig ett par plagg på vägen än går och fryser! Ett bisarrt faktum kvarstår dock - eftersom det är riktigt kallt i byggnaden där mitt kontor ligger, och framförallt på mitt kontor, så fryser jag mer inne än ute. Trots en hel fönsterbräda fylld med levande ljus (det hjälper faktiskt... lite) och en stor kopp te i händerna så fryser jag ändå så mycket så att jag måste ha på mig fingervantarna!
En avslutande dag
Jag sitter på kontoret och fryser och är hungrig och helt osugen på att göra det jobb som borde göras. Te, tända ljus och gamla mandariner hjälper ingenting och fiberhavregrynsgröten som jag åt till frukost verkar inte tjäna sitt syfte. Jag väntar på att M ska komma så att vi kan gå och göra experiment istället för att jag ska sitta här och inte göra det jag borde. Men jag vill inte att M ska komma och jag vill inte göra experiment eftersom vi då först måste gå utomhus i regnsnön och sedan omväxlat gå varv på varv på varv i korridorerna och sitta och frysa i en kall källare.
Det här härliga vädret har slagit till med fruktansvärt bra timing. Ikväll ska jag nämligen ställa av vår gamla skrotiga SAAB 9000! J vill inte vara med och betala på bilen när han bor i Sundsvall (vilket jag förstår) och jag har inte råd att betala den själv. Särskilt inte eftersom jag skulle behöva köpa nya däck för att få den godkänd i besiktningen som stundar, och den skulle behöva lagas eftersom fläkten precis har lagt av, vilket leder till kyla och massor med imma i bilen. Tanken var att jag efter avställandet av bilen skulle börja gå till skolan varje dag, och det känns förstås sådär lagom lockande just nu! På väg hem från jobbet måste jag ta en tur till Willys och ladda upp med massor med tunga matvaror så att jag slipper bära dem sen när jag måste promereringshandla hädanefter!
Jag tycker faktiskt lite synd om gamla SAABen som ska stå och frysa utan omsorg hela vintern. Jag har försökt tänka att det bara är skönt för honom att vila under vintern, men det måste ju vara skönare att köra omkring och bli varm än att stå alldeles stilla och frysa? Jag hoppas verkligen att han vaknar igen efter sin vinterdvala, han är ju faktiskt gammal och sliten!
Hejdå SAABen... vi ses i vår!
Det här härliga vädret har slagit till med fruktansvärt bra timing. Ikväll ska jag nämligen ställa av vår gamla skrotiga SAAB 9000! J vill inte vara med och betala på bilen när han bor i Sundsvall (vilket jag förstår) och jag har inte råd att betala den själv. Särskilt inte eftersom jag skulle behöva köpa nya däck för att få den godkänd i besiktningen som stundar, och den skulle behöva lagas eftersom fläkten precis har lagt av, vilket leder till kyla och massor med imma i bilen. Tanken var att jag efter avställandet av bilen skulle börja gå till skolan varje dag, och det känns förstås sådär lagom lockande just nu! På väg hem från jobbet måste jag ta en tur till Willys och ladda upp med massor med tunga matvaror så att jag slipper bära dem sen när jag måste promereringshandla hädanefter!
Jag tycker faktiskt lite synd om gamla SAABen som ska stå och frysa utan omsorg hela vintern. Jag har försökt tänka att det bara är skönt för honom att vila under vintern, men det måste ju vara skönare att köra omkring och bli varm än att stå alldeles stilla och frysa? Jag hoppas verkligen att han vaknar igen efter sin vinterdvala, han är ju faktiskt gammal och sliten!
Hejdå SAABen... vi ses i vår!
En påverkad dag
Jag stannade bara på kontoret till tre eftersom jag kände att jag behövde en paus och tänkte att jag lika gärna kunde jobba färdigt hemma. Efter att ha ätit middag och till den ha druckit en 2,25% cider så sitter jag nu hemma och försöker kommentera rapporter. Det är bara det att den där cidern verkar ha stigit mig lite åt huvudet så jag nu har svårt att koncentrera mig av den anledningen...
Och ja, för att förtydliga så att nån inte tror att jag är helt oansvarig - jag läser naturligtvis igenom mina kommentarer imorgon innan jag skickar iväg dem...
Och ja, för att förtydliga så att nån inte tror att jag är helt oansvarig - jag läser naturligtvis igenom mina kommentarer imorgon innan jag skickar iväg dem...
En distraherad dag
Jag sitter på kontoret och försöker att koncentrera mig på den stora högen rapporter som jag borde läsa och kommentera så fort som möjligt. Men jag blir hela tiden distraherad av en doft som har förföljt mig hela morgonen och som jag inte kan placera. Det luktar så otroligt bekant men jag kommer inte på vad det är. Målarfärg? Var kommer lukten ifrån - mina kläder eller min väska? Jag blir inte klok på det där!
J har nu tyvärr åkt tillbaka till Sundsvall. Jag släppte av honom på stationen på vägen till jobbet. Hans tåg gick 9.08 och jag släppte av honom 9.06. Det är till att ha marginal!
J har nu tyvärr åkt tillbaka till Sundsvall. Jag släppte av honom på stationen på vägen till jobbet. Hans tåg gick 9.08 och jag släppte av honom 9.06. Det är till att ha marginal!
En avspänd dag
J är hemma på långbesök! Han kom i tisdags kväll, men tyvärr har vi inte haft så mycket kvalitetstid ihop eftersom jag varit i skolan på dagarna och på kvällarna rättat rapporter och varit trött, förkyld och osocial. Idag behövde jag en paus från rättandet och kände mig bättre från min förkylning (plus att det var på tiden att få lite riktigt umgänge med J), så då plockade vi fram ett gammalt presentkort och begav oss för att bada gratis på relaxavdelningen på Fjärran Höjder. I början satt jag och riktigt studsade med benen (speedad enligt J) och tyckte att det var tråkigt utbud, men ju längre vi var där desto mer trivdes jag, och nu känner jag mig riktigt nöjd och avslappnad. Så nu är jag redo att ta tag i rapporterna igen medan J är på bio med R.
En söt dag
När jag och M diskuterade att det är tråkigt att inte ha några klasskompisar så sa hon: "det känns som att du och jag är på en öde ö och bara har varandra". Det tyckte jag var sött.
En eländig dag
Jag tror att jag ska sluta träffa min systerson, för det känns som att var och varannan gång som jag träffar honom så slutar det med att jag blir sjuk. Så också denna gång, efter att jag träffat honom både söndag och måndag. Huvudvärk, snuva och allmän orkeslöshet. Jäkla dagisbaciller!
Idag skulle jag och M göra experiment, men efter bara några timmar fick vi ge upp eftersom jag var för sliten för att orka gå runt i korridorerna. Så istället har jag suttit på kontoret och försökt uppbåda tillräcklig koncentration för att läsa rapporter, medan jag hällt i mig tekopp efter tekopp och tröstat mig själv med choklad. Jag som inte har varit sugen på sött och fett på länge och som tyckt att det gått riktigt bra att vara nyttig. Nu har jag till slut kommit fram till att unna mig själv att åka hem, detta efter att först ha tröttnat på choklad, sedan försökt stava "resultat" med ä och slutligen försökt skriva med stängda ögon...
Idag skulle jag och M göra experiment, men efter bara några timmar fick vi ge upp eftersom jag var för sliten för att orka gå runt i korridorerna. Så istället har jag suttit på kontoret och försökt uppbåda tillräcklig koncentration för att läsa rapporter, medan jag hällt i mig tekopp efter tekopp och tröstat mig själv med choklad. Jag som inte har varit sugen på sött och fett på länge och som tyckt att det gått riktigt bra att vara nyttig. Nu har jag till slut kommit fram till att unna mig själv att åka hem, detta efter att först ha tröttnat på choklad, sedan försökt stava "resultat" med ä och slutligen försökt skriva med stängda ögon...
En deprimerad dag
Jag börjar misstänka att jag är deprimerad... Jag känner inte av det inuti, men jag har mått illa och haft dragningar i magen och huvudvärk ganska länge nu. Dessutom är jag riktigt trött mest hela tiden. Så antingen går jag och drar på något fysiskt, eller så försöker kroppen tala om för mig att jag inte mår bra psykiskt? Kanske för att jag saknar J mer än jag själv märker av? Eller så känner jag omställningen till höst och mörker i hela kroppen?
Igår kväll fick jag ett SMS från syster innehållandes endast frågan "Vaken?". Jag ringde upp för att kolla vad hon ville. Det visade sig att min syster, efter ett misslyckat försök att få tag på mig tidigare under dagen, fått för sig att det hade hänt något med mig och eftersom "ingen hade koll" på mig nu längre (sen jag blev ensamboende) så var hon tvungen att kolla så att jag levde. Jag antar att tanken var god, men hela grejen fick mig att framstå som helt ensam och patetisk...
Jag var i alla fall inte ensam och patetisk igår kväll. Istället var jag med A och JW på en föreläsning om tillsatser i mat. JW predikar ofta mot aspartam och andra tillsatser, ofta i just lightmat som jag anser mig behöva äta, så att jag slår dövörat till omedelbart. Men att lyssna direkt på Tommy Svensson var faktiskt intressant och gav mig några tankeställare och förhoppningsvis dessutom ett något förändrat beteende. Steg ett är att börja läsa på innehållsförteckningarna, vilket fick mig att idag till slut välja lättfil istället för lättyoghurt eftersom de senare innehöll flera av de ingredienser som det varnas för.
Igår kväll fick jag ett SMS från syster innehållandes endast frågan "Vaken?". Jag ringde upp för att kolla vad hon ville. Det visade sig att min syster, efter ett misslyckat försök att få tag på mig tidigare under dagen, fått för sig att det hade hänt något med mig och eftersom "ingen hade koll" på mig nu längre (sen jag blev ensamboende) så var hon tvungen att kolla så att jag levde. Jag antar att tanken var god, men hela grejen fick mig att framstå som helt ensam och patetisk...
Jag var i alla fall inte ensam och patetisk igår kväll. Istället var jag med A och JW på en föreläsning om tillsatser i mat. JW predikar ofta mot aspartam och andra tillsatser, ofta i just lightmat som jag anser mig behöva äta, så att jag slår dövörat till omedelbart. Men att lyssna direkt på Tommy Svensson var faktiskt intressant och gav mig några tankeställare och förhoppningsvis dessutom ett något förändrat beteende. Steg ett är att börja läsa på innehållsförteckningarna, vilket fick mig att idag till slut välja lättfil istället för lättyoghurt eftersom de senare innehöll flera av de ingredienser som det varnas för.
En besviken dag
Igår kväll skulle jag gå med H & C och lyssna på Marit Bergman. Biljetterna var köpta och jag hade sett fram emot det länge. Men naturligtvis lyckades jag bli magsjuk med så snygg timing så att jag inte kunde gå, och istället fick ge bort min biljett och ligga i soffan precis hela dagen. Det enda bra med gårdagen var att Asyl av Liza Marklund, som jag hade beställt, ramlade ned i brevlådan så att jag kunde ägna dagen åt att läsa ut den.
En poetisk dag
Varför sitta hemma framför TV:n när det finns så mycket trevligare och mer givande sysselsättningar? Ikväll var jag och A på Poetry Slam på Skottes. Ingen av oss hade tidigare varit på Poetry Slam och jag kan omöjligt förstå varför? Det var stimulerande och underhållande, och dessutom var stämningen väldigt mysig med fika och tända ljus. Vi kommer definitivt att gå nästa gång också!
En ond dag
Ond för att jag vaknade av menssmärtor 3.30 och sen var vaken i flera timmar i väntan på att värktabletten skulle börja verka och smärtorna skulle ge sig.
Ond för att jag skulle försöka täppa till flyktvägen för min rymmande katt genom att kasta krattan i vägen, och istället råkade träffa katten i sidan... Nu sitter katten under altanen och är säkert jätterädd och har ont, och jag sitter här vid datorn och känner mig som ondskan själv!
Ond för att jag skulle försöka täppa till flyktvägen för min rymmande katt genom att kasta krattan i vägen, och istället råkade träffa katten i sidan... Nu sitter katten under altanen och är säkert jätterädd och har ont, och jag sitter här vid datorn och känner mig som ondskan själv!
En häpen dag
När matte är borta dansar katterna på borden...
Den senaste tiden har jag hittat små prydnadstomtar och andra ovanliga saker på golvet i mitt hem. Det är antagligen ljus katt som har hittat dem någonstans i tvättstugan eller förrådet och tyckt att de passade alldeles utmärkt som leksaker, han är nämligen rätt duktig på att förse sig själv.
Det konstiga är bara att fast jag lägger undan sakerna så kommer de alltid fram igen. Senast igår upptäckte jag att mina katter, som annars är ganska väluppfostrade och i princip aldrig är uppe på bänkar och bord, tydligen bara är ögontjänare. En av tomtarna hittade jag nämligen på golvet igen trots att jag vet att jag lade i en tom kruka på köksbänken, mig veterligen utan att katterna såg var jag lade den.
När jag hade gått och lagt mig igår så hörde jag hur ljus katt sprang runt och pinglade. Jag blev genast orolig och tänkte att han hade råkat svalt pinglan till en av hans gamla trasiga leksaker, för jag visste att han inte hade några hela pinglande leksaker som han skulle kunna springa omkring och leka med. När jag fullt beredd att ringa veterinären tände lampan och skulle undersöka den pinglande katten, så låg han på golvet lekandes med en ny pingelboll. En ny boll som jag köpte häromdagen och hade i innerfacket på min väska eftersom jag hade tänkt vänta lite med att ge katterna den. Väskan låg på köksbordet, så kattskrället har alltså varit upp på köksbordet och rotat fram bollen ur min väska. Är det inte höjden av fräckhet?
Det jag inte kan förstå är om ljus katt vet vad han letar efter när han plockar fram sina tomtar och pinglande bollar (kanske lät det om väskan när jag ställde ner den?), om han är ute på ett planlöst sökande efter roliga leksaker, eller om han fortfarande letar efter sin (min) älskade haklapp?
Jag brukar lägga undan leksaker för katterna ibland för att de ska vara roliga även senare, och ibland lägger jag dem bara en bit upp på någonting så att det ska bli en liten utmaning att få tillbaka dem. Just den där haklappen har någon sytt och virkat åt mig när jag var liten, så jag är lite osäker på om ljus katt verkligen får leka sönder den helt (han har redan gnagt sönder den halvt). Dessutom pryder den knappast golvet! Jag hade alltså därför lagt undan haklappen och glömt bort den till nu. Men nu ska jag lägga fram den igen bara för att undersöka min misstanke om att utplacerandet av tomtarna och stölderna i min väska egentligen bara är hämnd (saknad) efter den älskade haklappen!
En mesig dag
Jag var och klippte mig igår. När det var färdigt så sa jag att jag var nöjd trots att jag inte var det. Jag svarar nämligen alltid att jag är nöjd eftersom jag aldrig är det, men aldrig riktigt vet hur jag vill ha det och aldrig vet om något är fel (och i så fall vad) eller om jag bara är ovan. Dessutom är det oerhört svårt att vara nöjd med sitt utseende när man i frisörens spegel med den där jäkla manteln på sig alltid ser blekare och fetare ut än vanligt och dubbelhakan tycks dubbelt så stor...
Tjejen som klippte mig igår sade att om jag skulle ändra mig så brukade de göra justeringar för 50 kronor, så när jag idag insåg jag fortfarande inte var särskilt nöjd, så gjorde jag något väldigt otypiskt mig - jag gick tillbaka och klagade! Tyvärr så var hon som klippte mig närvarande men upptagen av en annan kund, så jag fick istället prata med en otrevlig och defensiv tjej som vägrade förstå mig och inte alls var särskilt hjälpsam, men till slut motvilligt justerade en av de saker jag ville ändra. Jag kände mig fortfarande inte riktigt nöjd men klarade inte av att tjafsa mot i den där situationen och sa förstås ändå att jag var nöjd... När jag sen gick därifrån är jag ganska säker på att tjejen som klippt mig från början rodnade. Jag ska aldrig någonsin mer gå och klippa mig där och jag ska nog dessutom återgå till mitt gamla jag och sluta klaga, för vad hade jag för det?
Tjejen som klippte mig igår sade att om jag skulle ändra mig så brukade de göra justeringar för 50 kronor, så när jag idag insåg jag fortfarande inte var särskilt nöjd, så gjorde jag något väldigt otypiskt mig - jag gick tillbaka och klagade! Tyvärr så var hon som klippte mig närvarande men upptagen av en annan kund, så jag fick istället prata med en otrevlig och defensiv tjej som vägrade förstå mig och inte alls var särskilt hjälpsam, men till slut motvilligt justerade en av de saker jag ville ändra. Jag kände mig fortfarande inte riktigt nöjd men klarade inte av att tjafsa mot i den där situationen och sa förstås ändå att jag var nöjd... När jag sen gick därifrån är jag ganska säker på att tjejen som klippt mig från början rodnade. Jag ska aldrig någonsin mer gå och klippa mig där och jag ska nog dessutom återgå till mitt gamla jag och sluta klaga, för vad hade jag för det?
En tantig dag
Idag såg jag såg en gymnasiekille gå förbi med vita tubsockor utanpå jeansen. Jag kommenterade då till M att "han måste ha cyklat och glömt att dra ner strumporna igen", varpå M upplyste mig om att han klätt sig så mycket medvetet och att det är det nya tonårsmodet. Senare såg jag många killar klädda på samma sätt och insåg att M hade rätt, trots att det i mina gamla öron lät som ett stort skämt. M är sju år yngre än jag och hänger alltså fortfarande med i svängarna, medan jag känner mig totalt uråldrig och helt borta och börjar inse att jag måste ta mig ut oftare!!
En jäktad dag
Idag hade jag ett seminarium i skolan som jag måste förbereda mig till. Jag var stressad och nervös innan och eftersom det drog ut på tiden så fick jag stressa efteråt också. Jag ska nämligen åka med mina tjejkompisar till JW's stuga och vara där hela helgen, och jag hade lovat att handla och hade inte packat och inte fixat kattvakt och inte förberett hemmet. Men nu är allt klart och jag sitter och fram emot att bli hämtad och att få leka med mina kära vänner hela helgen i stugan!
En matt dag
Jag gick fram och tillbaka till skolan igår och idag, och båda dagarna i skolan ägnade jag åt att gå och stå i sökandet efter försökspersoner, och så har jag extrajobbat ikväll och gått och stått mest hela tiden där, så nu är jag sådär bisarrt, så det nästan är skönt, trött!
Ikväll jobbade jag med kvinnan som tror att jag jobbar på café på skolan. Hon frågade om jag hade jobbat idag och jag var sådär extratydlig om vad jag gör på skolan, så att hon äntligen verkade förstå och sa något i stil med "jaha, så du jobbar med det där?. Så jag svarade ja och var lite nöjd... ända tills hon en stund senare sa "jaha, och cafét då, du jobbar där ibland också då?". Men snälla?!
För övrigt är detta en kvinna som alltid upprepar sig själv till leda och som jag idag, efter att för typ tredje jobbpasset i rad förgäves ha letat efter mina jobbskor, befann vara skyldig till att ha kastat dessa eftersom "de hade gjort sitt". Jag orkar inte ens bli upprörd...
Ikväll jobbade jag med kvinnan som tror att jag jobbar på café på skolan. Hon frågade om jag hade jobbat idag och jag var sådär extratydlig om vad jag gör på skolan, så att hon äntligen verkade förstå och sa något i stil med "jaha, så du jobbar med det där?. Så jag svarade ja och var lite nöjd... ända tills hon en stund senare sa "jaha, och cafét då, du jobbar där ibland också då?". Men snälla?!
För övrigt är detta en kvinna som alltid upprepar sig själv till leda och som jag idag, efter att för typ tredje jobbpasset i rad förgäves ha letat efter mina jobbskor, befann vara skyldig till att ha kastat dessa eftersom "de hade gjort sitt". Jag orkar inte ens bli upprörd...
