En kall dag
Igår satt jag på kontoret till 15 och jobbade sedan extra mellan 16-22. Efter jobbet gick jag hem till syster och T för att låna deras bil. När jag kört hem så glodde jag lite på TV och lade mig sedan ovanligt sent att sova, i väntan på att bli väckt av J som skulle anlända med tåg. När han ringde 02.56 så visste jag knappt var jag befann mig. Därför är det rätt imponerande bara att jag lyckades få på mig kläder och ta mig hemifrån, och än mer imponerande att jag faktiskt lyckades köra in till stan och hämta J, och ta oss helskinnade hem igen! Imorse vaknade jag tidigt men ändå sent av J's klocka (eftersom jag verkar ha lyckats ignorera min egen i ungefär en och en halvtimme) och fick skynda mig för att hinna skjutsa honom till tandläkaren och lämna tillbaka bilen till syster och T. Nu sitter jag på kontoret och känner mig groggy och mår illa och väntar på något odefinierbart som ska göra att allt känns bättre.
Annars går det ganska bra att vara utan bil. Jag har promenerat till skolan i två dagar, och det har inte varit några större problem utan snarare ganska trevligt. Det kan delvis ha att göra med att jag verkar ha gått och blivit vuxen eftersom jag plötsligt börjat klä på mig ordentligt i vinterkylan. Jag har faktiskt köpt riktiga vinterkängor i år, något jag inte har gjort sen... jag minns inte när. Jag brukar glatt (nåja...) traska omkring i mina vanliga lågskor och frysa om fötterna. Jag tror faktiskt inte ens att jag hade riktiga skor när jag bodde i Luleå det där rekordkalla året i slutet på 90-talet! Nu har jag snarare överskattat vinterkylan så att det har blivit för varmt när jag har promenerat - höga kängor, lång kappa, långkalsonger, halsduk, dubbla vantar och dubbla mössor kanske inte är riktigt nödvändigt än? Nåja, jag tar hellre av mig ett par plagg på vägen än går och fryser! Ett bisarrt faktum kvarstår dock - eftersom det är riktigt kallt i byggnaden där mitt kontor ligger, och framförallt på mitt kontor, så fryser jag mer inne än ute. Trots en hel fönsterbräda fylld med levande ljus (det hjälper faktiskt... lite) och en stor kopp te i händerna så fryser jag ändå så mycket så att jag måste ha på mig fingervantarna!
Annars går det ganska bra att vara utan bil. Jag har promenerat till skolan i två dagar, och det har inte varit några större problem utan snarare ganska trevligt. Det kan delvis ha att göra med att jag verkar ha gått och blivit vuxen eftersom jag plötsligt börjat klä på mig ordentligt i vinterkylan. Jag har faktiskt köpt riktiga vinterkängor i år, något jag inte har gjort sen... jag minns inte när. Jag brukar glatt (nåja...) traska omkring i mina vanliga lågskor och frysa om fötterna. Jag tror faktiskt inte ens att jag hade riktiga skor när jag bodde i Luleå det där rekordkalla året i slutet på 90-talet! Nu har jag snarare överskattat vinterkylan så att det har blivit för varmt när jag har promenerat - höga kängor, lång kappa, långkalsonger, halsduk, dubbla vantar och dubbla mössor kanske inte är riktigt nödvändigt än? Nåja, jag tar hellre av mig ett par plagg på vägen än går och fryser! Ett bisarrt faktum kvarstår dock - eftersom det är riktigt kallt i byggnaden där mitt kontor ligger, och framförallt på mitt kontor, så fryser jag mer inne än ute. Trots en hel fönsterbräda fylld med levande ljus (det hjälper faktiskt... lite) och en stor kopp te i händerna så fryser jag ändå så mycket så att jag måste ha på mig fingervantarna!
Kommentarer
Postat av: Equilibrium
På Måndag är det Poetry Slam på Skottes kl 19.00
Postat av: Labil
Mmm, jag var där, var du?
Postat av: Equilibrium
Nej tyvärr, skulle men fick förhinder. Men nästa gång ska jag nog vara med och tävla ;) "om jag vågar"
Postat av: Labil
Oj, vad spännande! Nog tror jag att du vågar!
Trackback