adiaphora

Jag börjar misstänka att jag är deprimerad... Jag känner inte av det inuti, men jag har mått illa och haft dragningar i magen och huvudvärk ganska länge nu. Dessutom är jag riktigt trött mest hela tiden. Så antingen går jag och drar på något fysiskt, eller så försöker kroppen tala om för mig att jag inte mår bra psykiskt? Kanske för att jag saknar J mer än jag själv märker av? Eller så känner jag omställningen till höst och mörker i hela kroppen?

Igår kväll fick jag ett SMS från syster innehållandes endast frågan "Vaken?". Jag ringde upp för att kolla vad hon ville. Det visade sig att min syster, efter ett misslyckat försök att få tag på mig tidigare under dagen, fått för sig att det hade hänt något med mig och eftersom "ingen hade koll" på mig nu längre (sen jag blev ensamboende) så var hon tvungen att kolla så att jag levde. Jag antar att tanken var god, men hela grejen fick mig att framstå som helt ensam och patetisk...

Jag var i alla fall inte ensam och patetisk igår kväll. Istället var jag med A och JW på en föreläsning om tillsatser i mat. JW predikar ofta mot aspartam och andra tillsatser, ofta i just lightmat som jag anser mig behöva äta, så att jag slår dövörat till omedelbart. Men att lyssna direkt på Tommy Svensson var faktiskt intressant och gav mig några tankeställare och förhoppningsvis dessutom ett något förändrat beteende. Steg ett är att börja läsa på innehållsförteckningarna, vilket fick mig att idag till slut välja lättfil istället för lättyoghurt eftersom de senare innehöll flera av de ingredienser som det varnas för.