adiaphora

Jag var och klippte mig igår. När det var färdigt så sa jag att jag var nöjd trots att jag inte var det. Jag svarar nämligen alltid att jag är nöjd eftersom jag aldrig är det, men aldrig riktigt vet hur jag vill ha det och aldrig vet om något är fel (och i så fall vad) eller om jag bara är ovan. Dessutom är det oerhört svårt att vara nöjd med sitt utseende när man i frisörens spegel med den där jäkla manteln på sig alltid ser blekare och fetare ut än vanligt och dubbelhakan tycks dubbelt så stor...   

Tjejen som klippte mig igår sade att om jag skulle ändra mig så brukade de göra justeringar för 50 kronor, så när jag idag insåg jag fortfarande inte var särskilt nöjd, så gjorde jag något väldigt otypiskt mig - jag gick tillbaka och klagade!  Tyvärr så var hon som klippte mig närvarande men upptagen av en annan kund, så jag fick istället prata med en otrevlig och defensiv tjej som vägrade förstå mig och inte alls var särskilt hjälpsam, men till slut motvilligt justerade  en av de saker jag ville ändra. Jag kände mig fortfarande inte riktigt nöjd men klarade inte av att tjafsa mot i den där situationen och sa förstås ändå att jag var nöjd... När jag sen gick därifrån är jag ganska säker på att tjejen som klippt mig från början rodnade. Jag ska aldrig någonsin mer gå och klippa mig där och jag ska nog dessutom återgå till mitt gamla jag och sluta klaga, för vad hade jag för det?