adiaphora

E är faktiskt världens bästa! Jag har dumt nog inte pratat ordentligt med henne på flera månader, men ikväll pratade vi äntligen, och då i nästan tre timmar. Det var lika trevligt som längesedan sist jag pratade så länge i telefon! Även om det är synd att E bor i Stockholm, vilket leder till den alltför sporadiska kontakten, så är det också otroligt nyttigt för mig, och säkerligen livsnödvändigt för henne. Hon skulle helt enkelt inte klara av att bo här i stan, och jag behöver henne och hennes liv där i Stockholm som motvikt till Gävle. Ibland är jag alldeles för nära att drunkna i strömmarna av likriktade åsikter och Svenssonliv som härskar här i stan och E är världens bästa på att rädda mig ur det. Under vårt långa samtal visade det sig att en av anledningarna till att vår kontakt varit så gles på sistone är att jag lyckades haspla ur mig något onödigt klantigt sist när vi träffades. Jag är medveten om att jag har alldeles för lätt att se på ärligheten som ett självändamål och att jag därmed i regel är överärlig och säger saker som inte borde sägas. Men nu är det faktiskt dags att göra något åt det också istället för att endast gå runt och skryta med att jag är medveten om det, för medvetenheten rättfärdigar det beteendet lika lite som ärligheten rättfärdigar alla dessa onödiga kommentarer!