adiaphora

Ok, det är fortfarande evinnerligt stökigt och dammigt hemma hos mig nu. Men jag ska inte direkt vara hemma hos mig själv på julafton, så det kan gott få vara lite stökigt så länge det är julstämning också, och det är det förstås. Idag ska jag slå in julklappar och åka in till stan för att handla de där allra sista klapparna, och sen ikväll är det uppesittarkväll en dag i förväg hemma hos mamma och P. Det ska bli väldigt trevligt, hoppas bara att jag slipper bli sådär otroligt stressad som jag brukar bli dagarna före jul. Men i år har jag inte bara dragit ner på städning utan också på bak och godiskok, så då borde det väl vara lugnt.

Idag väger jag 64,9 kilo. Fram till och med igår har jag skött vikten mer eller mindre exemplariskt i många veckor i rad, på grund av smarta vad med M och L. Från och med idag tar dock dessa vad jullov till efter nyår, så nu får jag frossa så mycket jag vill. Konstigt nog känns det lite kluvet. De senaste dagarna har jag verkligen kämpat med mig själv för att låta blir allt som jag har bakat och kokat här hemma och när jag julhandlade så var jag jättesugen på precis allt jag köpte och varje gång jag öppnade köksskåpen igår så var jag nära att börja dregla av iver och såg så mycket fram emot idag när jag skulle få äta precis vad och så mycket jag ville. Men nu när jag väl får äta så känner jag ett visst motstånd eftersom jag förstås inte vill öka alltför mycket i vikt. Nåja, jag kommer att vara relativt onyttig i precis 11 dagar nu, det ska bli spännande att se hur många kilon jag går upp av det!

Jag mår fortfarande rätt bra, men det går förstås upp och ner. Just nu är jag inne i en ganska sentimental fas. Igår när jag pratade med J i telefon så utvärderade vi och diskuterade vårt sjuåriga förhållande en del vilket förstås gjorde mig ledsen, men det kändes skönt att kunna prata lugnt och allvarligt om det tillsammans. Jag tycker att det är väldigt svårt att skilja alla tankar och känslor från varandra, som nu när jag saknar J - saknar jag tryggheten, hans sällskap rent generellt (alltså lika gärna som en vän) eller saknar jag honom som min pojkvän? Jag hoppas och tror att jag "bara" saknar hans sällskap. Han kommer kanske hit över nyår, men ska inte fira med mig. Det kommer att kännas konstigt att stråla samman här hemma senare på natten, men det är väl sånt man får ta. Men i ärlighetens namn så är jag lite rädd för nyår över huvud taget - även om jag inte tycker mig förtränga några känslor så kommer ju olika känslor helt enkelt fram i olika humör, och alkohol och en nyårsafton där man funderar över förgånget och framtiden och där jag och J är på olika fester... det är faktiskt som bäddat för trubbel! Kanske borde hålla mig hemma istället?