adiaphora

Igår tog vi oss äntligen iväg för att försöka laga skrotbilen. Efter 3,5 timmar på OKQ8's Gör-det-själv-hall hade vi fått ur den gamla startmotorn, konstaterat att vi hade rätt om vad som var fel, och kört fast i försöken att få dit den nya startmotorn. J som stått med armarna över huvudet större delen av tiden var vid det laget riktigt sliten och fast jag mest fotograferat, räckt verktyg och lyst med ficklampan så var jag rätt trött jag med. Alltså knuffade vi ut bilen och gick, i brist på både skjutsar och bussar, de dryga 6 kilometrarna hem. Väl hemma lade sig J direkt i ett bad, vars vatten blev svartare för varje gång han rörde en muskel...

Idag hade vi samlat lite ny energi och dessutom fått tillskott i form av pappa, så vi knuffade in bilen igen och gav det hela ett nytt försök. Med gemensamma krafter (mest från pappa och J förstås, även om jag kände mig lite cool när jag stod uppe på hissen med bilen) så lyckades vi efter två timmar till slut få igång bilen! Det är inte utan att man blir lite stolt... särskilt över J's oändliga tålamod! Synd bara att bilen fick ett glädjefnatt och lekte larmad - eftersom larmdosan naturligtvis låg hemma på hallbordet så fick jag köra hem med en tjutande och blinkande bil!

Allra käraste syster gifter sig på lördag. Tills dess är det meningen att jag ska hinna skriva mitt tal, baka och laga lite ätbart och förbereda underhållning. Jag har alltså inte alls tid att jobba onsdag och torsdag kväll som det är tänkt, jag vet bara inte hur jag ska komma undan det - sjukanmäla mig, försöka byta bort eller bara ringa och säga att jag inte kan? Varför ska jag vara en sådan naiv tidsoptimist jämt?

Dagens vikt: 67,6.