adiaphora

En gång i månaden har jag dåliga hormoner. Så är det bara. Inget jag har bett om eller kan göra särskilt mycket åt. Jag vet att jag är överkänslig då men kan jag inte få vara det en gång i månaden och varför kan inte J ta hänsyn då? Eviga frågor som oftast leder till tårar, så även idag (ja, naturligtvis över något fjantigt men det gör inte tårarna färre eller J's tillfälliga avsaknad av empati mindre).
Naturligtvis timade vi också in det precis när jag skulle skjutsa honom till jobbet, så jag åkte hem ledsen och ensam och tyckte synd om mig själv. Skyndade mig att hämta ut ett paket postorder-kläder innan butiken stängde och handlade sen lite "stackars-mig"-mat. Handlade riktigt duktigt ändå även om ett fel kan ha råkat slinka med...

Hann riva upp de nyhämtade kläderna och bli på lite bättre humör och skyndade mig sen att byta om och åkte till konserthuset där jag mötte pappa, L och Å och lyssnade på Drömlördag med Symfoniorkestern och kände mig vuxen och hade trevligt.
J ringde nyss och blandade ihop begreppen och tyckte synd om sig själv (någon sorts missriktad empati?) men det blir nog bra snart, när vi rett ut våra förlåt.
J är dålig på att säga förlåt.
Jag säger förlåt för ofta.