adiaphora

Det är nog bra att jag har läst psykologi, jag tycker nämligen att det är ganska intressant att iaktta hur min egen "krishantering" går till. För även om jag tycker att jag i stort reagerar ganska "hälsosamt" (jag  tänker på och pratar om det mycket och jag gråter när jag är ledsen), så är det fascinerande hur hårt hjärnan strävar för att få mig att glömma bort alltihop och låtsas som att allt är "normalt" och som vanligt, bara för att slippa må dåligt för en stund. Den försöker hela tiden få in mig i den där känslan av att "det vara bara en ond dröm" och att inget ont har hänt egentligen. Sen pendlar jag hela tiden mellan att tänka på stora och små saker. Från att ha gått och tänkt på det värsta, kan jag nästa sekund komma att tänka på buskarna som jag planterade i trädgården förra sommaren och hur onödigt det var att lägga pengar på dem och att jag aldrig kommer att få se dem växa upp... Nåja, man tänker helt enkelt på saker i den ordning man orkar greppa dem, och man måste nog växla mellan det stora och det lilla för att orka med. Och så länge som min hjärna bearbetar det hela och inte börjar förtränga saker och ting, så får den ta saker och ting i precis den takt och ordning som den vill!

För övrigt har jag efter en lång tids fokus på jobbet äntligen börjat få det lite lugnare på den fronten, så att jag idag kunde träffa M för första gången på evigheter och vi äntligen kunde börja mata in resultaten i rätt datorprogram. Nu är det bara att satsa stenhårt på att få klart den där jäkla uppsatsen tills i mars!