adiaphora

Jag har många gulliga vänner och bekanta runt omkring mig som stöttar och tar hand om mig just nu. Tack så mycket för det! Men det finns också personer som beter sig lite konstigt. Som J's mamma som ringde minst fyra gånger igår och fortsatte att ringa (jag svarade aldrig) efter att hon lämnat ett meddelande under sin andra ringning. Jag tänker mig att hon borde förstå att jag kanske inte orkar prata med henne än? Sen skickade hon ett sms där hon skrev "jag tror att J är lite vilsen just nu, han behöver lite tid att tänka på". Och visst uppskattar jag omtanken, men effekten blir ju bara den motsatta. Jag vet mycket väl att hans ovilja att skaffa barn har funnits där mer eller mindre i alla våra sju år ihop och att det därför inte handlar om att vara "lite vilsen just nu" eller behöva "lite tid att tänka på". Så jag mår bara dåligt av att höra det där. Jag tror faktiskt att hon snarare vill trösta sig själv än mig, men borde hon inte förstå att jag inte riktigt orkar med att trösta någon annan än mig själv gällande det här just nu? J själv är konstig för att han vill att vi ska fortsätta vara bästa vänner, men när jag ringde honom igår lät han jättekonstig för att han inte vågade "erkänna" att han just då umgicks med en tjej. Han förväntade sig väl att jag skulle få nåt utbrott, men sist jag kollade var inte jag den typen av tjej som freakar för att han umgås med en tjej! Och för mig fungerar ingen vänskap utan öppenhet och ärlighet... Syster är konstig för att hon insisterade på att sitta med mig på kontoret medan hon pluggade, vilket hon i princip aldrig har gjort tidigare. Jag antar att hon tänker sig att jag behöver sällskap, även om jag protesterade lite milt och menade att vi båda skulle vara mindre effektiva ihop än var för sig. Nåja, tanken är säkert god, den kommer ju från henne!