adiaphora

Icke-troende som jag är så har jag alltid lite svårt att köpa J's mammas resonemang om diverse Gudsrelaterade saker. Även om hon förnekar att Gud är en gubbe uppe i molnen så känns det som att hon pratar om "honom" just så, och det är just Gudspersonifieringen som jag har svårt att köpa med kristendomen. I helgen kom J's föräldrar på besök,  vilket ledde till en rolig diskussion. Jag och J hade plockat fram Illustrerad världshistoria för att förhöra varandra på lite allmänbildande fakta, och när jag läste om människans utveckling från apstadiet så kikade J's mamma över axeln och bara fnös/fnittrade åt det och tyckte att det hela var befängt. Vilket jag naturligtvis i min tur fnös/fnittrade åt. Alltså, jag vet att det finns många som är troende och jag respekterar det helt och fullt, men jag har faktiskt aldrig diskuterat universums och människans tillkomst med någon som på allvar trott på Guds skapelse och Adam och Eva och som har tyckt att Big Bang och evolutionen är befängda. Underhållande var ordet...

Vi hade i alla fall ett mysigt dygn ihop och jag njöt för fulla muggar av att för en gångs skull ha det riktigt välstädat (J's föräldrars besök föranleder i regel att jag tar tag i sådant jag skjutit upp i månader, som städning och i det här fallet dessutom att leverera en billast fylld med skrot till återvinningscentralen) och av att för en gångs skull ha snittväxter och massor med tända ljus (som jag av någon anledning inte tänder när jag är ensam) omkring mig!