adiaphora

Igår var vi på loppmarknad i Sundsvall. Där fanns en stor mörk vind fylld med gamla barnvagnar (som J naturligtvis associerade till skräckfilmer) och andra saker. Just då tyckte jag att det hela var lite mysigt och fascinerande och därför knäppte jag kort på vinden. Men när jag satt hemma i mörkret och förde över bilderna till datorn så framstod de plötsligt som riktigt läskiga, och ville inte alls lämna mina tankar i fred. Det är lite typiskt mig - när jag tänker på något som jag kanske kan bli rädd för eller få mardrömmar av senare, så blir jag fixerad av att det inte får hända, och just därför händer det naturligtvis. Jag var på helspänn hela kvällen och när jag försökte somna så blinkade hela tiden skräckfilmsscener fram framför mina ögon, vilket resulterade att jag inte lyckades somna förrän efter ett. Jag som i vanliga fall är kvällstrött och somnar tidigt utan några som helst problem, varför ska jag ställa till det för mig själv med såna där tankekullerbyttor?