adiaphora

Igår åkte vi Eckerölinjen med P's pappa och hans fru. De var som de flesta andra mest ute efter att köpa halvbillig sprit, vi hängde med för att vi blev tillfrågade och för att vi tyckte att det kunde vara en trevlig dagsutflykt och ett bra sätt att passa på att träffa dem. Jag vet att det var många trevliga och helt normala människor med på den där båten, men kategorin white trash övervägde alldeles för starkt och färgade intrycket av resan rätt negativt.

Och folk (även P's pappa med fru) var så hetsiga: först skynda på båten för att paxa ett stort förvaringsskåp (en skyndar in och handlar i tax-freen medan den andra vaktar skåpet och sen byter de plats), sen en stunds andrum innan det är dags att skynda för att trängas i kön till smörgåsbordet (bord hade vi bokat innan så vi trängdes inte av den anledningen utan tydligen mest för att hinna äta mer?).

Bredvid kön till buffén ställde sig ett stort trash-patrask till synes för att köa in till à la carten. Vi hade våra misstankar redan från början, de såg inte direkt ut att vara såna som tänkte betala 200 spänn för en tjusig varmrätt, och när portarna slogs upp och servitrisen sa att alla med förbokade bord i à la carten fick gå in först så sa patrask-ledaren lagom högt och tillgjort "jaha, är inte det här kön till buffén? varför står vi då här?" och så flyttade hela gänget över sig till mitten av buffékön, en bit framför oss. Så jäkla töntigt och utstuderat och jag ångrar att jag inte sa ifrån (för som ni vet kan jag ju inte låta bli att reta upp mig till max). Sen drog de förstås också fram folk de kände från längre bak i kön "ja, vi har ju ändå bokat bord så det spelar ju ingen roll". Om det inte spelar någon roll, varför inte bara ställa er längst bak i kön istälet för att tränga er in mitt i? Jag är väldigt glad att vi hamnade långt ifrån dem när vi väl fick vårt bord...

Det märktes i alla fall att P's pappa och fru hade åkt den där vägen många gånger förut - de visste vad som skulle finnas på buffén och precis vad de tyckte om och verkade nästan ha en färdig plan för hur mycket de skulle äta av vad. Sen lagom till att vi ätit färdigt var båten tillbaka i Grisslehamn och det var dags för folk att kånka av all sin sprit och åka hem. Jag och P var nästan lite snopna för att det gått så snabbt och vi knappt hunnit tillbringa nån tid på däck (vi hade väl i och för sig hunnit mer om vi inte spelat ett parti plump mellan tax-free-stressen och buffé-stressen men vi var inte beredda på att det skulle vara över så snabbt). P's pappa konstaterade istället glatt och nöjt: "ja, det gick ju fort det där!".