Dansa på min grav
Min dödsångest har blivit mer påtaglig sen lille E kom till världen. Innan han ens blev till så hörde jag talas om någon som gett en flaska portvin från födelsedagsbarnets födelseår på dennes 50-årsdag. När jag sa till P att jag tyckte att vi skulle köpa en flaska när vårt barn föddes och ge på dennes 50-årsdag så påpekade han att vi förmodligen inte skulle leva då, vilket gjorde att ångesten bara sköljde över mig. Ännu värre blev det när jag sen insåg att utifrån det tänket det skulle min egen mamma inte leva på min 50-årsdag (som tur är var hon ung när hon fick mig så det borde vara lugnt, värre blir det för lille E..).
Hur som helst har jag alltid tyckt väldigt mycket om Bo Kaspers Orkesters Dansa på min grav men sen lille E kom till världen så kan jag inte lyssna på den utan att börja böla eftersom jag varje gång börjar tänka på att jag kommer att dö ifrån lillkillen en dag...
Ja, att tänka på att man ska dö är den värsta tanken. Snacka om jobbigt för en sån som jag som har stort kontrollbehov och är väldigt nyfiken. Bara dö ifrån allt och inte kunna göra ett skit åt det.
Gumman! Tur att jag inte går i samma tankar. Låter jobbigt!!!
