E
Jag har insett att lillkillen oftast är lättare att ha att göra med än jag får för mig.
T.ex. drog jag ut på att försöka lägga honom i egen säng på nätterna eftersom jag trodde att det skulle bli så jobbigt och jag var för trött för att orka ta tag i det jobbiga. Men första natten jag ens försökte så gick det hur smidigt som helst och sen dess har han sovit i egen säng på nätterna utan några problem.
Jag har också fått för mig att han måste vyssjas till sömns i famnen (eller åtminstone var det så när han var mindre och sen har vi fortsatt med det av ren vana), men när jag de senaste dagarna har testat att bara lägga ner honom i vagnen med snuttefilt och napp så har det fungerat utan problem de flesta gångerna, förutom att jag oftast har fått gå in efter en liten stund och plutta i nappen som han tappat.
Sen har jag trott att jag måste amma honom till sömns i vår säng inför natten och sen flytta över honom till egen säng, och därför har vi alltid passat in läggdags med matdags. Men igår åt han "uppe" fyrtio minuter innan läggdags, och det var inga problem att få honom att somna själv i sängen med snuttefilt och napp.
På sistone så har vi haft det lite jobbigt med nattsömnen - E har alltid somnat sent men efter julhelgen har det blivit ännu senare och dessutom har han börjat få för sig att vara pigg och vaken en stund mitt i natten, och förstås trodde jag att även dessa problem skulle vara svåra eller kanske omöjliga att åtgärda. Men efter att ha pratat med folk och läst på lite så har jag insett att han nog helt enkelt har sovit för mycket på dagen för att sova så mycket som vi vill på natten (på flera ställen står det att barn i hans ålder sover ca 10 timmar på natten och 5 timmar på dagen, och han har nog sovit snarare 8 på natten och säkert snudd på lika mycket på dagen). Så igår höll jag koll på hans sovstunder på dagen och såg till att de inte blev för långa. Det resulterade i att jag fick väcka honom varje gång han sovit och jag hade jättedåligt samvete hela dagen och ifrågasatte mig själv hela tiden. Men när vi väl la honom halv elva på kvällen så somnade han som sagt duktigt själv, och sen sov han hela natten (förutom matpauser förstås) till halv tio i morse.
E är helt enkelt en duktig liten kille med en ibland lite för pessimistisk mamma!
Underbart!
