adiaphora

Jag är arg och besviken på J. Jag vill inte gå in på detaljer och prata massa skit om honom här, men jag tycker att han har betett sig respektlöst, vilket ger mig god lust att bete mig respektlöst tillbaka. Men jag inser förstås att jag genom att bete mig respektlöst mot honom endast skulle tappa respekten för mig själv, så som jag genom J's beteende nog faktiskt tappat lite av respekten för honom.

Jag vill förstås fortfarande vara J's vän, och jag hoppas att han ska kunna hälsa på här fler gånger. Men om det ska vara som starten på den här helgen så klarar jag mig faktiskt utan. En av fördelarna med att plötsligt vara singel är ju att jag känner mig mer självständig och inte hänger upp mig på någon annan hela tiden, men om hans besök här ska innebära att mina tankar och mitt mående under tiden är upphängda på honom så får det vara.

Nu när det är slut mellan oss så kan vi plötsligt på ett väldigt tydligt sätt se och berätta för varandra vad vi i vårt förhållande har saknat hos varandra och med själva förhållandet. Synd bara att vi inte kunde se det lika tydligt medan det pågick.

När jag extrajobbade ikväll så försökte min lite speciella arbetskamrat att para ihop mig med en lastbilskörande kompis till hennes son. Fem veckor sedan jag bröt upp med min pojkvän sedan sju år, och jag ska redan ut på blinddates? Nåja, jag var på rätt uselt humör innan jag fick höra hennes förslag och det muntrade onekligen upp mig, så jag ska inte klaga! De främsta argumenten för att vi skulle passa ihop verkade vara att vi båda är försynta, att vi är i ungefär samma ålder och att vi nyss har brutit upp från långa förhållanden. Förslaget var faktiskt hysteriskt roligt, men samtidigt lite gulligt av henne också!