adiaphora

Hjälp. Lika sköna som helgerna är, lika farligt är det då allvaret börjar igen. Det känns som att jag ligger efter med precis allt just nu! När helgerna kommer så slappnar jag av eftersom det känns som att jag har en chans att komma ikapp. Det är inte förrän på söndag kväll/måndag morgon som jag inser att jag faktiskt skulle ha behövt göra något aktivt för att komma ikapp!
Söndagen gick åt till annat. Efter att jag skjutsat J till jobbet tidigt så passade jag på att svänga förbi mamma och se om jag kunde/ville ha några av hennes avlagda kläder (konstigt nog så ville jag faktiskt det). Sen fick jag och lillebror ett ryck och åkte ut till Valbo där han köpte studentkläder och jag köpte ett större USB-minne och gjorde slut på i princip alla mina pengar på nya bokhyllor på IKEA. Sen skulle (efter en avstickare där vi hjälpte pappa att flytta lite möbler) gammal bokhylla tömmas och lyftas bort och nya bokhyllor monteras och fyllas. Och mitt i allt detta pågick en storstädning igångdragen av J, där mina insatser i form av att sortera CD-skivor och böcker i alfabetisk ordning i hyllan blev klart underkända...
Jag kom inte ikapp igår heller. Istället kom jag senare än vanligt till skolan eftersom jag först var på VV. Jag brukar bara gå dit och väga mig men igår var jag där med M som ville stanna på mötet och jag fick för mig att det kunde vara en bra idé. Jovisst... efter att tanten dragit igång en utläggning om hur bra det är med teskeds- och matskedsmått och undrat om vi visste vad det var så ville jag bara resa mig upp och aldrig mer komma tillbaka!
Idag är jag fortfarande stressad. Men jag gick upp vid sex och är faktiskt påklädd och nästan klar och har redan svarat på några jobbrelaterade mail, så det skulle kunna bli en produktiv dag. Det är bara det att J har ett ärende i Bollnäs och vill att jag ska följa med. Jag har inte tid att följa med, även om en roadtrip med J alltid är trevligt. Men saken är den att han ska köra dit.
Själv.
J hittar inte ens till Valbo själv.
Min J är smart och har många talanger men att läsa skyltar, eller kartor för den delen, är definitivt inte en av dem! Om man kör fel på vägen mellan Sätra och Valbo, hur fel ska man inte kunna hamna mellan Sätra och Bollnäs?
Jag kanske borde sluta vara så självisk och hjälpa stackars J att hitta rätt på de stora vägarna...