adiaphora

Varför måste Pandora spela så fullkomligt värdelös musik just idag? Jag har gjort tummen ner till minst 95 % av de låtarna som spelats idag (i vissa fall även till låtar som jag förr gett tummen upp), vilket bara gör min irritation, som från början säkert är anledningen till att jag tycker att alla låtarna är dåliga, ännu värre. Dessutom vägrar naturligtvis Windows Media Player att samarbeta, så jag kan inte lyssna på bra musik den vägen heller. Jag har ångest över att ha ätit fruktansvärt onyttigt på sistone, är irriterad över att solen skiner in och rubbar ljusbalansen på mitt kontor, och är fruktansvärt uttråkad över dagens artikelläsningsbeting. Dessutom sitter jag och funderar på hur jag ska få ihop eftermiddagen och kvällen utan att tumma på vare sig min uppsats stora behov av att jag sitter kvar på kontoret till åtminstone fyra, mitt akuta behov av att köpa nya kläder, behovet av att gå hem och mata katterna och packa väskan, eller mitt löfte till syster om att gå och träna med henne på Friskis och Svettis 18.30. Så, än så länge en dålig dag (säkerligen präglad av mitt förestående månatliga helvete), men bara jag får i mig lite mat och får tag på bra musik så ska nog det hela ordna sig...

Jag har klargjort det här förut; tomma dagar i bloggen är fulla dagar i det verkliga livet - den här gången ännu mer sant än tidigare. Min allra sötaste och bästa H har gått och gift sig och blivit Fru E, vilket med all rätt är det som varit i mitt absoluta fokus den senaste tiden. Mer om bröllopet någon annan gång, men naturligtvis var det alldeles underbart på alla sätt och vis, och det känns riktigt bra att ha fått vara med att fira kärleken hos två av de riktigt bra här i livet!

Om en knapp månad är det utflytt ur mitt älskade radhus och istället ska jag gå och bli stadsbo i en liten etta på 45 kvadrat... Jag kan visst se fördelarna med att bo i stan och jag inser att jag just nu inte har råd med något större än en etta, men förutom det allmänt dryga med bouppdelning, flyttstädning och själva flytten så känner jag mig skeptisk - är det nån som på riktigt tror att det passar mig att bo i en etta i stan?

Jag och J kämpar på med att försöka vara vänner, vilket tyvärr inte känns särskilt lätt just nu. Men jag kan inte tro att vi faktiskt skulle glida ifrån varandra efter allt vi har haft tillsammans och varit för varandra, och jag tänker inte ge upp eller sluta kämpa för vår vänskap även om det är jobbigt. Det faktum att jag nu har träffat någon annan ska inte behöva hindra att jag och J förblir vänner, och även om jag är väldigt glad i och för min nya relation så sörjer jag förstås samtidigt att det har blivit såhär mellan mig och J.

Idag är en sån dag då jag helst skulle ligga hemma under täcket hela dagen. Istället sitter jag på kontoret och försöker trösta mig själv med tända ljus, te, bloggande och deppmusik, men det är mycket möjligt att det bara gör det hela ännu värre...