En skrämd dag
Strax före fem imorse vaknade jag av att det ringde på min dörr (alternativt porttelefon, jag har inte lärt mig skilja dem åt än). Jag tror att det var så i alla fall. Jag har inget titthål på min ytterdörr och ville inte gärna kommunicera med den som eventuellt stod i andra änden av porttelefonen, så jag gjorde ingenting förutom att kika ut genom köksfönstret och lyssna lite vid min dörr. Antagligen var det bara en dröm, om än en oerhört verklig sådan, men den fick mig att tänka. Jag bor på bottenvåningen. Ensam. I stan. Jag drar aldrig för persiennerna och sover och spatserar obehindrat runt naken. Det skulle faktiskt kunna vara en riktigt dålig idé. Vad vet jag om vem som får för sig att stå och se in genom fönstren på mig medan jag sover, eller kanske t.o.m. försöker ta sig in genom att ha sönder några fönsterrutor? Nej, hädanefter får jag nog bli tråkig och dra för persiennerna i sovrummet om nätterna. Ödet ska nog bara utmanas på rätt sätt och i lagom mängder...
En klargörande dag
Jag har inget internet hemma just nu eftersom TDC bara tjafsar och jag inte har någon lust att sitta med vanligt modem. Alltså är min enda chans att uppdatera blogg och bilddagbok när jag sitter på kontoret, och när jag gör det är det faktiskt meningen att jag ska syssla med annat.
Förutom en allmän oförmåga att kunna fokusera på andra livet just nu så finns det åtminstone två nackdelar till med att vara nykär. Eftersom jag och P sover tillsammans så gott som varje natt och tar alldeles för lyxiga sovmorgnar så kommer jag alltid mycket senare till kontoret, och får därmed en kortare arbetsdag, än jag egentligen vill. Det är otroligt korkat med tanke på att jag just nu har så mycket att göra så att jag borde jobba 150 %. Dessutom har jag gått stadigt upp i vikt sen vi blev tillsammans, det är ju så mysigt att äta gott tillsammans och jag orkar inte hålla på och tjafsa med points och sånt när vi umgås...
