Sjukpyssel
Idag när jag och E är sjuka så blir det inte så mycket aktivitet här hemma (mer "överleva dagen" tills P kommer hem) så då kommer jag att ägna mig åt att fixa med den nya bloggen som jag ska flytta över till. Ny adress: http://egalating.blogspot.com/
Städa ut sjukdomen
Bebismys
Klassikern är ju att alla tjatar om att det är så mysigt att amma, men det har jag aldrig tyckt och kommer förmodligen aldrig heller att tycka - i början gjorde det ont och nu på slutet är det ångestfyllt eftersom han äter dåligt och dessutom inte går upp så bra i vikt och jag oroar mig för att jag inte ska ha mat så det räcker. Dessutom har han sällan legat stilla och harmonisk och ätit sig igenom en hel måltid - oftast har det varit magknip eller rap eller allmänt ointresse och krångel som har inneburit en smärre brottningsmatch under tiden.
Det var också mycket prat om att njuta och ta tillvara på den första tiden, men jag tyckte inte att det var så fantastiskt i början - det var förstås fantastiskt att han äntligen kommit och han i sig var fantastisk, men vi var extremt trötta både fysiskt och mentalt och dessutom stressade och oroliga och vi hade ju ingen direkt kommunikation med honom, annat är det ju nu!
En annan sak som folk sa var att de tyckte att det var mysigt när bebisen sov i famnen. Jag hade svårt att kunna njuta av det eftersom han i princip inte gjorde annat än att sova i min famn - han somnade ofta vid bröstet och la jag bort honom så vaknade han, eller så somnade han medan vi vyssjade honom i famnen och la vi bort honom så vaknade han, så det var nästan oftare jag hade en sovande bebis i famnen än inte. Nu har vi börjat låta honom somna själv i vagnen och dessutom sover han i egen säng på nätterna. De få gånger som jag vyssjar honom till sömns i famnen så vaknar han till och blir missnöjd om jag sätter mig ner och ännu mer om jag lägger mig ner så han hamnar i magläge. Men nu skulle jag verkligen tycka att det var jättemysigt att slumra en stund i soffan med honom sovandes på magen!
Hur gick det sen?
Massage
Sen liten kom har jag haft ont i ryggen, så i julas stod massage högst upp på önskelistan. Jag fick tre massagetillfällen av P och två av pappa men har inte kommit iväg på nåt eftersom de har öppet dagtid och jag då är hemma själv med killen. På sistone har jag haft väldigt ont i ryggen så P erbjöd sig att ha lillen på jobbet medan jag gick på massage. Så igår lämnade jag av lillen på P's jobb och åkte till Spa Gamla Gefle för en halvtimmes rygg- och nackmassage. Väldigt trevligt ställe och väldigt skön massage! Och jag kan inte förstå varför man måste få såna saker av någon annan för att kunna unna sig att gå, varför inte unna sig själv sånt oftare? Det kostar i och för sig ett antal hundralappar men det är ju egentligen inte så att jag inte har råd och de där hundralapparna lägger jag ju på annat trams varje månad. Sen råkade det bli dyrt ändå igår för att massagetjejen övertygade mig om att jag borde lägga 540 spänn på någon slags stimulerande kroppsserum för att få igång blodcirkulationen, men det är ju en annan sak...
Hjul
Herr Sambo
Radhuset är överbelamrat med prylar som hotar att ta över varenda fri yta, särskilt i hallen och förrådet. Det komplicerar till det faktum att vi egentligen vill röja och kasta ut allt onödigt innan vi flyttar till huset - det är svårt när det helt enkelt inte finns någon yta att röja på. Idag när Patriks pappa och fru skulle komma på besök så tyckte jag att det kunde vara dags att göra åtminstone ett litet ryck i röran. Patrik ställde sig mellan hallen och förrådet och tittade fram och tillbaka och konstaterade uppgivet: Nej, jag kastar in handduken! Jag insisterade och fick honom att stuva om en del, vilket han gjorde med inte mindre än att han under tiden gick med en bister uppsyn och muttrade "Dekadens!". Men efter en ganska kort stund och ganska liten ansträngning från vår sida (hur kommer det sig att vi alltid lyckas få små saker att verka som helt oöverstigliga projekt?) så hade vi frigjort en liten yta som vi nu ska använda till att ställa alla saker som vi ska göra oss av med på. Och Patrik konstaterade: Så fantastiskt det känns!
