adiaphora

Låt mig presentera vårt lilla knytte i magen, som bökade och sparkade (känslan var "let me out of here!") för fullt under ultraljudet. Det och något i utseendet (P tycker att lårmusklerna var stora...) gör att vi båda tror att det är en kille trots att vi inte kollade kön.

Jag tänker inte på något vis göra om det här till en receptblogg och jag tror mig heller inte ha så spännande recept att erbjuda, men eftersom jag tenderar att tappa bort alla recept som jag skriver på diverse konstiga ställen så ska jag börja skriva upp dem här istället så att jag har ordning på dem.

Igår åt vi lax i ugn med västerbottenostsås och här är (det något ospecifika) receptet som jag fått av mamma:
* Sätt ugnen på ca 200 grader
* Koka ihop 1 del matlagningsgrädde, 1 del creme fraiche och 1 grönsaksbuljongstärning
* Lägg tinade (eller halvtinade) laxfiléer i en ugnsform och krydda med salt och citronpeppar
* Täck laxen med västerbottenost och slå över gräddsåsen
* In i ugnen i ca 20-25 minuter
Pressad potatis är gott till och innan servering kan man lägga på godsaker som räkor och rom ovanpå laxen.

Det har inte blivit några joggingturer den här veckan. I torsdags tänkte jag springa, men då var det ju snö och vinter utomhus så jag vattenjympade istället. Sen skulle jag ha sprungit i helgen, men efter en rejäl långpromenad mellan Hille och Sätra igår och en till idag så har jag inte så mycket ork över. Dessutom känner jag mig rätt duktig ändå - tre vattenjympapass och två långpromenader på ca 1,5 timme styck får faktiskt räcka för en vecka. Jag får återuppta joggingen nästa vecka istället.

Båda långpromenaderna har förresten varit med väldigt dålig timing så att jag ätit frukost vid tio och sen inget mer förrän det blivit dags att sticka till Hille och så har jag inlett promenaderna på tom mage vid två-tiden, vilket tillsammans med graviditeten har lett till mycket pustande, frustande, gnällande och lite vinglande mot slutet. Nåja, P säger i alla fall att jag inte var så här gnällig innan graviditeten, så jag har nåt att skylla på.

Jag har alltid varit kvällstrött men det har blivit värre med åren, och kanske ännu lite värre under graviditeten.

Problemet är att jag nuförtiden inte bara blir lite trött och får kämpa för att hålla mig pigg och vaken utan att jag verkligen tar helt slut, oftast ganska plötsligt. Det börjar kanske med att jag "bara" känner mig trött men sen efter ett tag så når jag nån slags gräns där det är som att jag går in i väggen totalt och bara inte klarar mer. Jag blir inte bara trött utan livet känns allmänt bedrövligt och jag blir både känslig och sur och grinig, särskilt när något från den punkten hindrar mig från att komma i säng. Det händer att jag vid såna tillfällen befinner mig i en situation som jag inte kan komma ur, och då får jag nästan panik. Till exempel har vi några såna gånger varit på middag hemma hos nån av P's jobbarkompisar och jag har varit beroende av andra för att ta mig hem och då har jag känt mig så låst så jag blivit alldeles gråtfärdig.

Dessutom kan jag aldrig sova ut på morgnarna numera heller. Det spelar ingen roll hur sent jag lägger mig på natten, jag vaknar hur som helst i regel före åtta (ibland långt före) och aldrig efter nio nästa morgon. Så hädanefter får jag nog börja inse hur jag är funtad och anpassa mig efter det. Jag måste börja inleda kvällar tidigare så att de inte slutar så sent och jag måste börja lära mig att avsluta kvällar i god tid eftersom jag bara mår dåligt och blir otrevlig om det blir så sent så att jag inte orkar längre, och även de gånger jag faktiskt orkar hålla igång sent så ångrar jag mig i regel nästa morgon när jag vaknar tidigt efter kanske sex timmars sömn under "fel" timmar.

Jag har mani på att samla på olika sorters löste och teburkar och nu när jag är gravid så har jag tappat smaken för te och dricker det i princip inte alls längre. Så, om det är nån som har lust att komma hem till mig och plocka åt sig av olika sorters te är ni välkomna att göra det!

Igår var jag ute och sprang igen - joggade i totalt 17 minuter och gick i 11. Det känns väldigt bra att ha börjat lätt för då kan jag öka på springtiden lite varje gång utan att det blir särskilt jobbigt ändå. Målet är att gå på vattenjympa minst en dag i veckan, jogga två gånger i veckan och promenera de dagar jag inte tränar.

Sen har jag också som mål att från och med imorgon låta bli godis, snacks (utom popcorn) och fikabröd under resten av graviditeten. Man ska ju inte banta när man är gravid och jag orkar nog heller inte hålla på och väga och mäta maten, men jag ska försöka äta mindre och mer vettigt i största allmänhet plus alltså undvika gottis och snacks.

Det finns alldeles för mycket teorier och åsikter kring hur man ska sköta sin kropp under graviditeten, och det är svårt att veta vilka som är välgrundade och inte, och särskilt det där med motion tycker jag är svårt.

Det sägs vara så bra att träna under graviditeten, men samtidigt finns det massa direktiv och restriktioner kring vad och när man får/kan träna och vad man bör undvika, och det blir inte så många ordentliga träningsformer kvar. Jag brukar gå på vattenjympa och det sägs vara ok, men samtidigt vill jag gärna träna lite hårdare ibland.

Vanliga Friskispass innehåller hopp, situps och annat man "bör" undvika, så det är jag lite osäker på om jag törs. Så idag bestämde jag mig för att börja springa istället. En jobbarkompis kör ett träningsprogram från www.marathon.se där man kör intervaller (typ 3 min jogg, 3 min gång, 3 min jogg osv), och det verkar ju vara en bra mjukstart där man kan känna efter vad man orkar och hur magen mår. Så idag skrev jag ut ett schema för "Tjejmilen på 20 veckor" och korrigerade det lite eftersom det började lite väl lätt, och så joggade jag totalt 14 minuter och gick 14. Om jag fortsätter det här schemat i 20 veckor till så är jag gravid i 37:e veckan lagom tills jag enligt programmet ska klara av att springa Tjejmilen...