adiaphora

Igår var jag och tittade på radhuset som jag blivit erbjuden som trea i kön, och jag blev positivt överaskad och övertygad om att jag ville ha det. Direkt när jag kom hem så satte jag mig vid datorn och loggade in hos Gavlegårdarna för att tacka ja till radhuset, men då visade det sig att någon av de två före mig i kön redan hade tackat ja. Så som det ser ut nu så är jag fortfarande hemlös från och med 1:a mars och dessutom redigt besviken eftersom jag hade hunnit bespetsa mig på det där radhuset.

Efter radhusbesvikelsen blev jag i alla fall uppiggad av att få fikabesök av M vilket, förutom det allmänt angenäma i att få ägna en hel kväll åt trevliga samtal, dessutom ledde till att jag innan faktiskt röjde upp lite i oredan där hemma och gömde undan de flesta julsakerna i källaren.

Det var rätt längesedan jag lärde känna nya människor, vilket säkert delvis bidrar till min nuvarande fascination över känslan av att kunna prata oavbrutet i precis obegränsat antal timmar. Jag har svårt att släppa funderingarna på hur mycket i den känslan som beror på att de nya människorna är ovanligt trevliga och intressanta och hur mycket som beror på att det helt enkelt finns så mycket mer att prata om med nya människor. Jag och J pratade väldigt mycket i början av vårt förhållande och alldeles för lite i slutet av det, och även om det naturligtvis är "klassiskt" så undrar jag vad det beror på? Fanns det några tecken i våra samtal i början som jag borde ha sett, har vi bara vuxit ifrån varandra eller har vi helt enkelt pratat färdigt med varandra? Startar vi kanske alla nya relationer med en pott på ett antal timmars samtal med den personen? Hur gör man för att "vinna" fler timmar och fylla på potten innan den och relationen dör ut, och (hur) bör man hushålla med de få timmars samtal man ändå har tillsammans?

Imorse vägde jag 63,4 kilo. Jag har inte vägt så lite på åtminstone två och ett halvt år! Jag har också börjat kunna sova ordentligt på nätterna igen, vilket gör att jag känner mig lite mer energifylld än vad jag har gjort den senaste tiden. Dessutom är jag inne i en period där jag lyssnar på mycket ny musik och får mycket energi ifrån all bra musik som jag därigenom hittar. Senaste upptäckterna är Songs of Soil och Magnet som båda spelar sådär skönt soft musik som jag gillar.

Igår skulle jag, efter att ha spenderat nästan två timmar i händerna på en envist fönande praktikant till hårfrisörska, försöka köpa Utvandrarna (eftersom det är nästa bok på tur i vår lilla bokklubb). Jag gick till Akademibokhandeln eftersom den var närmast och eftersom den väl ändå anses vara mest välsorterad. Inte för att jag trodde att en bokhandel skulle behöva vara välsorterad för att sälja Utvandrarna, men det behöver den tydligen. Akademibokhandeln hade inte boken inne och den gick inte ens att beställa på grund av något krångel med en ny utgåva som var på väg! Istället gick jag till Gefle Antikvariat och hittade boken för 50 kronor. Jag språkade lite med mannen som jobbar där och tydligen måste de antagligen sälja om några månader om affärerna inte plötsligt börjar gå bättre.
Och däri ligger det befängda - Akademibokhandeln som trots att den bara säljer nya och populära böcker och diverse kringtrams ändå räknas som den mest välsorterade bokhandeln i den här stan, går uppenbarligen bra ekonomiskt samtidigt som Gefle Antikvariat som på alla möjliga sätt är trevligare och personligare och på sätt och vis betydligt mer välsorterad, hotas av nedläggning. Så, ni som läser här kan väl göra staden och bokläsandet en liten tjänst och kila ned på antikvariatet och köpa några böcker till er själva eller till någon annan?

För övrigt kunde jag inte på någon av handlarna eller alls i stan hitta Räddaren i nöden när jag före jul skulle köpa den till min bror, så jag var tvungen att beställa den från internet...

Nu har väl Pandora ändå gått för långt - ikväll försökte den att spela en låt med David Hasselhoff för mig! Jag frågade förstås varför och fick svaret "Based on what you've told us so far, we're playing this track because it features a subtle use of vocal harmony, a vocal-centric aesthetic, acoustic rythm guitars, subtle use of acoustic piano and many other similarities..." Det låter i och för sig alldeles rätt, men David Hasselhoff låter likväl alldeles fel!

Jag har inte kunnat skriva här på länge eftersom mina tankar till stor del har upptagits av den förestående möhippan för H, vilket jag förstås inte har kunnat skriva om då H nog är min allra mest trogna och flitigaste besökare. Möhippan var riktigt rolig även om jag (som vanligt) lyckades bli sjuk med dålig timing. Förkylningen har hållt i sig sen dess plus att de senaste dagarna har varit fulla av trevliga aktiviteter. Tröttheten efter detta gör att jag känner att det ska bli väldigt skönt att bara ligga hemma själv framför TV:n i mysbyxor och verkligen bara dega precis hela kvällen!

Dagens läxa är att lita på mig själv, och att våga fråga! Min handledare till uppsatsen har sagt att jag ska göra en viss typ av dataanalys, som jag helt enkelt inte har kunnat få till. När jag inte lyckats förstå hur jag ska applicera mina data på just den typen av analys, så har jag förstås inte hört av mig till handledaren för att fråga hur jag ska göra. Istället har jag läst på och försökt, försökt lite till och läst på lite till och ändå inte förstått hur han menat. Och naturligtvis visade det sig, när jag idag väl tog upp detta med honom, att det faktiskt inte är den typen av analys jag ska använda mig av, utan att han har tänkt fel. Vilket förstås leder till frågan - varför frågade jag inte på en gång när jag inte förstod? Svaret rör sig naturligtvis dels kring en rädsla för att verka dum, och dels kring relationen mellan min tillit till mina egna kunskaper på det området och min tillit till min handledares kunskaper på det området. Men som sagt, läxan är att försöka lita mer på mig själv och att våga fråga!

Helt plötsligt så slog stressen till. Jag har länge gått och sagt att jag är stressad över uppsatsen, men det har varit på en rent logisk nivå och inte alls något känslomässigt. Nu när stressen väl har slagit till så är den så känslomässig så den nästan förlamar mig - jag har plötsligt vaknat upp och insett att om 7 veckor ska uppsatsen vara klar, trots att det just nu känns som att jag bara står och trampar. Att jag dessutom i samma veva måste hitta ny bostad (jag hoppas lite på den här), flytta och hitta nytt jobb underlättar faktiskt inte det minsta.

Så nu är det stresshantering som gäller - jag vet mycket väl att jag har en tendens att stilla stresskänslan genom sådant (som detta?) som inte alls löser problemet utan endast får tankarna på annat eller tillfredställer behovet av att känna att jag kommer någonvart. Men vid 29 års ålder måste jag väl kunna vinna över det där för första gången? Alltså tänker jag den här gången helt enkelt inte låta mig själv fly från stressen, och jag tänker mig att den lägger sig på en mer effektiv nivå så fort den (jag?) inser det.

Annars känner jag mig mest trött. De första veckorna efter att det tagit slut med J var jag så glad och tacksam över att det kändes som att jag fick tillbaka mina tankar, och därmed på sätt och vis även mina känslor. Nu är jag bara så himla trött på att tänka och känna så otroligt mycket hela tiden. Inte så att jag för något i världen skulle byta ut det mot det trygghetskoma som jag nu inser att jag innan befann mig i. Men ändå, jag är så trött och det skulle vara så oerhört skönt att hitta någon typ av pausknapp...

Jag har varit konstigt trött hela kvällen och försökte därför gå och lägga mig tidigt. Men först kunde jag inte sluta prata med A i telefon, och när jag sen efter ytterligare ett samtal (den här gången med syster) väl somnade, så blev jag väckt efter en alldeles för kort stund av ett sms från henne, efter vilket jag inte lyckades somna om.

Så nu sitter jag här och kan lika gärna passa på att ta tag i Linas utmaning som jag skjutit upp i evigheter. "Uppgiften är följande: Du ska göra en lista på fem konstiga ovanor eller egenheter du har och sedan utmana fem andra att göra det samma och fortsätta kedjan." Det senare hoppar jag - jag ogillar "kedjor" och känner inte särskilt många som bloggar, men ni som känner er manade kan väl haka på!

1, Jag tycker inte alls om att duscha och undviker det därför i möjligaste mån. Ibland går det så långt så att jag duschar kroppen och håret varannan dag, bara för att slippa blöta ned hela mig på samma gång. Att bada gillar jag däremot, men det tycker jag mig sällan hinna med på morgnarna.

2, Jag har ingen som helst förmåga att hitta en gyllene medelväg när det gäller vad jag stoppar i mig - antingen frossar jag eller så viktväktar jag, det finns inga mellanting! Har jag varit onyttig en dag mitt i veckan så kan jag i regel inte börja vara nyttig igen förrän nästa måndag eftersom den pågående veckan då redan är "förstörd".

3, Jag bryr mig alldeles för mycket i vad andra tycker och tänker och är väldigt dålig på att genomföra saker utan att först snegla på hur andra utfört desamma tidigare. När jag skulle besvara den här utmaningen så var jag därför förstås först tvungen att gå in och kolla hur andra hade besvarat den, istället för att bara skriva på en gång på mitt eget sätt.

4, Jag pratar mycket och länge och har väldigt svårt att sluta när jag väl börjat. När jag hör på någon att personen vill avsluta ett samtal så blir jag stressad och pratar ofta bara snabbare och mer eller säger "jag måste bara säga att...", vilket i regel leder till minst tio minuters samtal till.

5, Jag är otålig och rastlös av mig och är därför väldigt dålig på att sitta stilla. På flera sätt - dels tycker jag inte om att vara stillasittande (åtminstone inte på stolar) och dels kan jag inte sitta stilla ens när jag ska föreställa stillasittande. När jag väl sitter stilla och är rastlös så hugger jag tag i närmaste föremål och pillar och skruvar med det tills jag lyckas ha sönder antingen föremålet eller något annat i dess närhet. H tröttnar aldrig på att berätta hur jag tydligen suttit och huggit i dynorna på hennes föräldrars soffa med en penna en gång, och nyligen så hade jag sönder min jacka genom att sitta och hacka i den med stiften på en liten glödlampa. Det faktum att jag är otålig av mig gör att jag ogillar att vänta (det var i väntan som jag lyckades ha sönder jackan), vilket i sin tur bara ökar på min oförmåga att komma i tid eftersom jag inte alls vill vara ute i god tid då det endast innebär en massa väntan.