adiaphora

Jag sitter på kontoret och fryser och är hungrig och helt osugen på att göra det jobb som borde göras. Te, tända ljus och gamla mandariner hjälper ingenting och fiberhavregrynsgröten som jag åt till frukost verkar inte tjäna sitt syfte. Jag väntar på att M ska komma så att vi kan gå och göra experiment istället för att jag ska sitta här och inte göra det jag borde. Men jag vill inte att M ska komma och jag vill inte göra experiment eftersom vi då först måste gå utomhus i regnsnön och sedan omväxlat gå varv på varv på varv i korridorerna och sitta och frysa i en kall källare.

Det här härliga vädret har slagit till med fruktansvärt bra timing. Ikväll ska jag nämligen ställa av vår gamla skrotiga SAAB 9000! J vill inte vara med och betala på bilen när han bor i Sundsvall (vilket jag förstår) och jag har inte råd att betala den själv. Särskilt inte eftersom jag skulle behöva köpa nya däck för att få den godkänd i besiktningen som stundar, och den skulle behöva lagas eftersom fläkten precis har lagt av, vilket leder till kyla och massor med imma i bilen. Tanken var att jag efter avställandet av bilen skulle börja gå till skolan varje dag, och det känns förstås sådär lagom lockande just nu! På väg hem från jobbet måste jag ta en tur till Willys och ladda upp med massor med tunga matvaror så att jag slipper bära dem sen när jag måste promereringshandla hädanefter!

Jag tycker faktiskt lite synd om gamla SAABen som ska stå och frysa utan omsorg hela vintern. Jag har försökt tänka att det bara är skönt för honom att vila under vintern, men det måste ju vara skönare att köra omkring och bli varm än att stå alldeles stilla och frysa? Jag hoppas verkligen att han vaknar igen efter sin vinterdvala, han är ju faktiskt gammal och sliten!
 Hejdå SAABen... vi ses i vår!

Igår var vi på loppmarknad i Sundsvall. Där fanns en stor mörk vind fylld med gamla barnvagnar (som J naturligtvis associerade till skräckfilmer) och andra saker. Just då tyckte jag att det hela var lite mysigt och fascinerande och därför knäppte jag kort på vinden. Men när jag satt hemma i mörkret och förde över bilderna till datorn så framstod de plötsligt som riktigt läskiga, och ville inte alls lämna mina tankar i fred. Det är lite typiskt mig - när jag tänker på något som jag kanske kan bli rädd för eller få mardrömmar av senare, så blir jag fixerad av att det inte får hända, och just därför händer det naturligtvis. Jag var på helspänn hela kvällen och när jag försökte somna så blinkade hela tiden skräckfilmsscener fram framför mina ögon, vilket resulterade att jag inte lyckades somna förrän efter ett. Jag som i vanliga fall är kvällstrött och somnar tidigt utan några som helst problem, varför ska jag ställa till det för mig själv med såna där tankekullerbyttor?

I helgen har jag varit i Sundsvall hos J. Vi har haft det riktigt mysigt - gått i affärer och på museum, tagit långa promenader ute i höstvintersolen, ätit och fikat på stan och suttit inne och tittat på film. Små enkla, trevliga aktiviteter som får mig att må bra, särskilt när jag gör dem med J. Att få se Sundsvall i dagsljus och mysigt höstvinterväder fick mig dessutom att ändra uppfattning om staden - den är ju faktiskt riktigt trevlig! Den här gången var jag dessutom beredd på att jag skulle kunna bli rastlös i J's lilla rum på morgnarna när han sov, så igår morse när det började krypa i skinnet så tog jag helt enkelt och promenerade ner till stan och så fick han komma efter när han hade vaknat. Så vuxen och duktig man kan känna sig för så lite...

När det var dags att åka hem så visste vi inte riktigt hur jag på bästa sätt skulle ta mig till stationen - jag hade för många tunga väskor för att gå den långa vägen, och bussarna gick dåligt. J ringde och kollade hur mycket en taxi skulle kosta och fick till svar att det skulle bli ungefär 75 spänn. Det visade sig vara en rejäl underdrift eftersom resan slutade på 110 kronor. Det kanske inte låter som så mycket för er, men hade vi vetat att det skulle bli så mycket hade vi valt annat färdsätt, och med tanke på att tågbiljetten Sundsvall-Gävle kostade 147 kr så kändes det rätt bisarrt att betala nästan lika mycket för en taxiresa på tre kilometer!

Till Sundsvall hade jag tänkt åka tåg med X-trafik, men jag läste på deras hemsida att det pågick banarbete mellan Hudiksvall och Sundsvall och att den sträckan därför ersattes med buss. Då gick jag istället in på SJ's hemsida och hittade en sista-minuten-biljett som kostade nästan lika lite som X-trafiks biljetter. Tåget gick bara några timmar efter att jag bestämt mig för att åka, så jag skyndade mig att köpa biljetten utan att titta närmare på resan, och skrev sedan ut kvittot. För att upptäcka att sträckan Hudiksvall-Sundsvall ersattes med buss! Naturligtvis... hur fasen kunde jag tro att banarbetet skulle upphöra bara för att jag åkte med ett annat tågbolag?


Promenad i det mysiga höstvintervädret. Uppe på Norra Berget ser man det fula utsiktstornet som vi besteg förra gången jag var i Sundsvall.

Icke-troende som jag är så har jag alltid lite svårt att köpa J's mammas resonemang om diverse Gudsrelaterade saker. Även om hon förnekar att Gud är en gubbe uppe i molnen så känns det som att hon pratar om "honom" just så, och det är just Gudspersonifieringen som jag har svårt att köpa med kristendomen. I helgen kom J's föräldrar på besök,  vilket ledde till en rolig diskussion. Jag och J hade plockat fram Illustrerad världshistoria för att förhöra varandra på lite allmänbildande fakta, och när jag läste om människans utveckling från apstadiet så kikade J's mamma över axeln och bara fnös/fnittrade åt det och tyckte att det hela var befängt. Vilket jag naturligtvis i min tur fnös/fnittrade åt. Alltså, jag vet att det finns många som är troende och jag respekterar det helt och fullt, men jag har faktiskt aldrig diskuterat universums och människans tillkomst med någon som på allvar trott på Guds skapelse och Adam och Eva och som har tyckt att Big Bang och evolutionen är befängda. Underhållande var ordet...

Vi hade i alla fall ett mysigt dygn ihop och jag njöt för fulla muggar av att för en gångs skull ha det riktigt välstädat (J's föräldrars besök föranleder i regel att jag tar tag i sådant jag skjutit upp i månader, som städning och i det här fallet dessutom att leverera en billast fylld med skrot till återvinningscentralen) och av att för en gångs skull ha snittväxter och massor med tända ljus (som jag av någon anledning inte tänder när jag är ensam) omkring mig!

Jag stannade bara på kontoret till tre eftersom jag kände att jag behövde en paus och tänkte att jag lika gärna kunde jobba färdigt hemma. Efter att ha ätit middag och till den ha druckit en 2,25% cider så sitter jag nu hemma och försöker kommentera rapporter. Det är bara det att den där cidern verkar ha stigit mig lite åt huvudet så jag nu har svårt att koncentrera mig av den anledningen...

Och ja, för att förtydliga så att nån inte tror att jag är helt oansvarig - jag läser naturligtvis igenom mina kommentarer imorgon innan jag skickar iväg dem...

Jag sitter på kontoret och försöker att koncentrera mig på den stora högen rapporter som jag borde läsa och kommentera så fort som möjligt. Men jag blir hela tiden distraherad av en doft som har förföljt mig hela morgonen och som jag inte kan placera. Det luktar så otroligt bekant men jag kommer inte på vad det är. Målarfärg? Var kommer lukten ifrån - mina kläder eller min väska? Jag blir inte klok på det där!

J har nu tyvärr åkt tillbaka till Sundsvall. Jag släppte av honom på stationen på vägen till jobbet. Hans tåg gick 9.08 och jag släppte av honom 9.06. Det är till att ha marginal!

J är hemma på långbesök! Han kom i tisdags kväll, men tyvärr har vi inte haft så mycket kvalitetstid ihop eftersom jag varit i skolan på dagarna och på kvällarna rättat rapporter och varit trött, förkyld och osocial. Idag behövde jag en paus från rättandet och kände mig bättre från min förkylning (plus att det var på tiden att få lite riktigt umgänge med J), så då plockade vi fram ett gammalt presentkort och begav oss för att bada gratis på relaxavdelningen på Fjärran Höjder. I början satt jag och riktigt studsade med benen (speedad enligt J) och tyckte att det var tråkigt utbud, men ju längre vi var där desto mer trivdes jag, och nu känner jag mig riktigt nöjd och avslappnad. Så nu är jag redo att ta tag i rapporterna igen medan J är på bio med R.

När jag och M diskuterade att det är tråkigt att inte ha några klasskompisar så sa hon:  "det känns som att du och jag är på en öde ö och bara har varandra". Det tyckte jag var sött.

Jag tror att jag ska sluta träffa min systerson, för det känns som att var och varannan gång som jag träffar honom så slutar det med att jag blir sjuk. Så också denna gång, efter att jag träffat honom både söndag och måndag. Huvudvärk, snuva och allmän orkeslöshet. Jäkla dagisbaciller!

Idag skulle jag och M göra experiment, men efter bara några timmar fick vi ge upp eftersom jag var för sliten för att orka gå runt i korridorerna. Så istället har jag suttit på kontoret och försökt uppbåda tillräcklig koncentration för att läsa rapporter, medan jag hällt i mig tekopp efter tekopp och tröstat mig själv med choklad. Jag som inte har varit sugen på sött och fett på länge och som tyckt att det gått riktigt bra att vara nyttig. Nu har jag till slut kommit fram till att unna mig själv att åka hem, detta efter att först ha tröttnat på choklad, sedan försökt stava "resultat" med ä och slutligen försökt skriva med stängda ögon...

Jag som inte alls var sugen på att flytta har nu installerat mig på mitt nya kontor och trivs jättebra här. Jag har tagit hit en lampa, några ljuslyktor och några blommor för att göra det lite trevligare. Idag har jag myst ordentligt med tända ljus och en kopp te i handen och Pandora på i bakgrunden, medan jag har läst rapporter. Pandora har en bra dag och spelar mycket Counting Crows och spelade dessutom nyss den akustiska versionen av Fake plastic trees med Radiohead, som gjorde mig alldeles lyckosentimental. Den var nämligen med på det blandband som J gjorde åt mig alldeles efter att vi träffades och vars låtar jag älskar och alltid får mig att tänka på honom och på Göteborg där jag bodde då, då det också var höst. Åtta år sen var det... undra på att man blir sentimental!

Igår var jag på dop, vilket inte var någon vidare trevlig upplevelse. Om man bortser från att jag inte köper konceptet med att ett litet barn utan något att säga till om ska "upptas i den kristna gemenskapen", så unnar jag självklart lilla K att ha en alldeles egen dag där han får sitt namn och välkomnas till livet och alla gullar med honom och ger honom presenter. Och även om jag tyckte att stora delar av dopet var lite svårt att smälta på grund av allt prat om Gud och kristendom, så kunde jag ändå ta det genom stänga av öronen lite halvt och istället fokusera på lilla K. Men när prästen på slutet säger "och nu reser vi oss alla upp och bekänner oss till den kristna tron" så var måttet faktiskt rågat. Det kändes riktigt konstigt, obehagligt och dessutom oväntat för mig som aldrig varit på dop och inte hade den blekaste aning om att lilla K's namngivande skulle innebära att jag förväntades bekänna mig till den kristna tron!

Jag börjar misstänka att jag är deprimerad... Jag känner inte av det inuti, men jag har mått illa och haft dragningar i magen och huvudvärk ganska länge nu. Dessutom är jag riktigt trött mest hela tiden. Så antingen går jag och drar på något fysiskt, eller så försöker kroppen tala om för mig att jag inte mår bra psykiskt? Kanske för att jag saknar J mer än jag själv märker av? Eller så känner jag omställningen till höst och mörker i hela kroppen?

Igår kväll fick jag ett SMS från syster innehållandes endast frågan "Vaken?". Jag ringde upp för att kolla vad hon ville. Det visade sig att min syster, efter ett misslyckat försök att få tag på mig tidigare under dagen, fått för sig att det hade hänt något med mig och eftersom "ingen hade koll" på mig nu längre (sen jag blev ensamboende) så var hon tvungen att kolla så att jag levde. Jag antar att tanken var god, men hela grejen fick mig att framstå som helt ensam och patetisk...

Jag var i alla fall inte ensam och patetisk igår kväll. Istället var jag med A och JW på en föreläsning om tillsatser i mat. JW predikar ofta mot aspartam och andra tillsatser, ofta i just lightmat som jag anser mig behöva äta, så att jag slår dövörat till omedelbart. Men att lyssna direkt på Tommy Svensson var faktiskt intressant och gav mig några tankeställare och förhoppningsvis dessutom ett något förändrat beteende. Steg ett är att börja läsa på innehållsförteckningarna, vilket fick mig att idag till slut välja lättfil istället för lättyoghurt eftersom de senare innehöll flera av de ingredienser som det varnas för.

Jag sitter i J's lilla rum i Sundsvall och försöker jobba ikapp lite efter magsjukan, medan J sover gott i loftsängen. Loftsängen som man tvekar mellan att tro att den ska välta och att tro att den helt enkelt ska rasa ihop. Den är dessutom väldigt smal och väldigt nära taket, så syret tar slut väldigt snabbt, särskilt när man är två som ska dela på det och alldeles särskilt om man skulle få för sig att ta sig an aktiviteter som kräver lite extra syre... Och så blir det förstås väldigt varmt i ett så pass litet rum som J's, särskilt  uppe i loftsängen.
Jag känner mig fortfarande inte riktigt frisk och får ryck ibland där jag blir andfådd av ingenting och känner mig så trött så jag knappt orkar hålla huvudet uppe, och nånting måste det vara eftersom J också blev hängig och fick ont i halsen igår. Natten slutade, på grund av allt ovanstående, med att vi delade upp oss så J tog sängen och jag tog soffan. Så mycket för vår "kärleksweekend"... Men jag är i alla fall glad över att vara där J är, även om det innebär ett litet överhettat rum utan syre där vi inte ens delar säng!

Igår kväll skulle jag gå med H & C och lyssna på Marit Bergman. Biljetterna var köpta och jag hade sett fram emot det länge. Men naturligtvis lyckades jag bli magsjuk med så snygg timing så att jag inte kunde gå, och istället fick ge bort min biljett och ligga i soffan precis hela dagen. Det enda bra med gårdagen var att Asyl av Liza Marklund, som jag hade beställt, ramlade ned i brevlådan så att jag kunde ägna dagen åt att läsa ut den.

Varför sitta hemma framför TV:n när det finns så mycket trevligare och mer givande sysselsättningar? Ikväll var jag och A på Poetry Slam på Skottes. Ingen av oss hade tidigare varit på Poetry Slam och jag kan omöjligt förstå varför? Det var stimulerande och underhållande, och dessutom var stämningen väldigt mysig med fika och tända ljus. Vi kommer definitivt att gå nästa gång också!

Ond för att jag vaknade av menssmärtor 3.30 och sen var vaken i flera timmar i väntan på att värktabletten skulle börja verka och smärtorna skulle ge sig.

Ond för att jag skulle försöka täppa till flyktvägen för min rymmande katt genom att kasta krattan i vägen, och istället råkade träffa katten i sidan... Nu sitter katten under altanen och är säkert jätterädd och har ont, och jag sitter här vid datorn och känner mig som ondskan själv!