adiaphora

Jag är arg och besviken på J. Jag vill inte gå in på detaljer och prata massa skit om honom här, men jag tycker att han har betett sig respektlöst, vilket ger mig god lust att bete mig respektlöst tillbaka. Men jag inser förstås att jag genom att bete mig respektlöst mot honom endast skulle tappa respekten för mig själv, så som jag genom J's beteende nog faktiskt tappat lite av respekten för honom.

Jag vill förstås fortfarande vara J's vän, och jag hoppas att han ska kunna hälsa på här fler gånger. Men om det ska vara som starten på den här helgen så klarar jag mig faktiskt utan. En av fördelarna med att plötsligt vara singel är ju att jag känner mig mer självständig och inte hänger upp mig på någon annan hela tiden, men om hans besök här ska innebära att mina tankar och mitt mående under tiden är upphängda på honom så får det vara.

Nu när det är slut mellan oss så kan vi plötsligt på ett väldigt tydligt sätt se och berätta för varandra vad vi i vårt förhållande har saknat hos varandra och med själva förhållandet. Synd bara att vi inte kunde se det lika tydligt medan det pågick.

När jag extrajobbade ikväll så försökte min lite speciella arbetskamrat att para ihop mig med en lastbilskörande kompis till hennes son. Fem veckor sedan jag bröt upp med min pojkvän sedan sju år, och jag ska redan ut på blinddates? Nåja, jag var på rätt uselt humör innan jag fick höra hennes förslag och det muntrade onekligen upp mig, så jag ska inte klaga! De främsta argumenten för att vi skulle passa ihop verkade vara att vi båda är försynta, att vi är i ungefär samma ålder och att vi nyss har brutit upp från långa förhållanden. Förslaget var faktiskt hysteriskt roligt, men samtidigt lite gulligt av henne också!

Nu är jag faktiskt fruktansvärt less på det här illamåendet, som hela tiden envisas med att återkomma! Det har säkert inte längre något med magsjukan att göra utan beror förmodligen på min klassiska onda cirkel: att jag inte fått i mig tillräckligt mycket mat för att ligga på en blodsockernivå ovanför illamåendet, vilket leder till att jag får ännu mindre lust att äta och mår ännu mer illa. Det värsta med det idag är att jag snart ska spendera en timme i bil på väg upp till tjejernas årliga mellandagsträff i JW's stuga, och illamående och bilar är en dålig kombination!

Igår kväll spelade jag spel med tjejerna hemma hos H vilket var extra uppskattat med tanke på att de aldrig brukar vilja spela spel. Ikväll är jag bjuden på spelkväll hemma hos syster med personer (nåja, de flesta av dem...) som är precis lika förtjusta i sällskapsspel som jag är. Att spela spel med de olika sällskapen är som två helt olika aktiviteter, men båda är väldigt trevliga!
 
J kommer på besök i helgen. Det ska bli trevligt att träffa honom samtidigt som jag är helt övertygad om att det kommer att bli en ångestfylld helg. Vårt uppbrott kan helt enkelt inte vara lika lätt att hantera när han är här som en levande påminnelse om det...


Min finaste julklapp:

E är faktiskt världens bästa! Jag har dumt nog inte pratat ordentligt med henne på flera månader, men ikväll pratade vi äntligen, och då i nästan tre timmar. Det var lika trevligt som längesedan sist jag pratade så länge i telefon! Även om det är synd att E bor i Stockholm, vilket leder till den alltför sporadiska kontakten, så är det också otroligt nyttigt för mig, och säkerligen livsnödvändigt för henne. Hon skulle helt enkelt inte klara av att bo här i stan, och jag behöver henne och hennes liv där i Stockholm som motvikt till Gävle. Ibland är jag alldeles för nära att drunkna i strömmarna av likriktade åsikter och Svenssonliv som härskar här i stan och E är världens bästa på att rädda mig ur det. Under vårt långa samtal visade det sig att en av anledningarna till att vår kontakt varit så gles på sistone är att jag lyckades haspla ur mig något onödigt klantigt sist när vi träffades. Jag är medveten om att jag har alldeles för lätt att se på ärligheten som ett självändamål och att jag därmed i regel är överärlig och säger saker som inte borde sägas. Men nu är det faktiskt dags att göra något åt det också istället för att endast gå runt och skryta med att jag är medveten om det, för medvetenheten rättfärdigar det beteendet lika lite som ärligheten rättfärdigar alla dessa onödiga kommentarer!

Idag skulle jag vilja köra till syster och T och hämta två stora, förstklassiga, julklappar som jag inte fick med mig hem på julafton. En begagnad 28 tums widescreen-TV och ett riktigt gammeldags symaskinsbord med en fungerande trampmaskin står och väntar på mig där! Jag skulle också vilja gå på stan och shoppa loss på kläder för de julklappspengar som jag fått av mamma. Och så skulle jag vilja åka till skolan och jobba med min uppsats. Men trots att jag är rastlös och uttråkad här hemma och har alla dessa saker som jag vill göra så kan jag inte. Istället måste jag sitta hemma och återhämta mig från magsjukan som jag fick i försenad julklapp. Jag ogillar verkligen det där tillståndet när rastlöshet och orkeslöshet infinner sig samtidigt, och till på köpet så mår jag illa också, trots att jag tror att själva magsjukan egentligen redan är borta. Nåja, man ska ju se det positiva i saker och ting - jag har åtminstone inte gått upp i vikt över julen än så länge eftersom jag knappt har kunnat äta...

Ok, det är fortfarande evinnerligt stökigt och dammigt hemma hos mig nu. Men jag ska inte direkt vara hemma hos mig själv på julafton, så det kan gott få vara lite stökigt så länge det är julstämning också, och det är det förstås. Idag ska jag slå in julklappar och åka in till stan för att handla de där allra sista klapparna, och sen ikväll är det uppesittarkväll en dag i förväg hemma hos mamma och P. Det ska bli väldigt trevligt, hoppas bara att jag slipper bli sådär otroligt stressad som jag brukar bli dagarna före jul. Men i år har jag inte bara dragit ner på städning utan också på bak och godiskok, så då borde det väl vara lugnt.

Idag väger jag 64,9 kilo. Fram till och med igår har jag skött vikten mer eller mindre exemplariskt i många veckor i rad, på grund av smarta vad med M och L. Från och med idag tar dock dessa vad jullov till efter nyår, så nu får jag frossa så mycket jag vill. Konstigt nog känns det lite kluvet. De senaste dagarna har jag verkligen kämpat med mig själv för att låta blir allt som jag har bakat och kokat här hemma och när jag julhandlade så var jag jättesugen på precis allt jag köpte och varje gång jag öppnade köksskåpen igår så var jag nära att börja dregla av iver och såg så mycket fram emot idag när jag skulle få äta precis vad och så mycket jag ville. Men nu när jag väl får äta så känner jag ett visst motstånd eftersom jag förstås inte vill öka alltför mycket i vikt. Nåja, jag kommer att vara relativt onyttig i precis 11 dagar nu, det ska bli spännande att se hur många kilon jag går upp av det!

Jag mår fortfarande rätt bra, men det går förstås upp och ner. Just nu är jag inne i en ganska sentimental fas. Igår när jag pratade med J i telefon så utvärderade vi och diskuterade vårt sjuåriga förhållande en del vilket förstås gjorde mig ledsen, men det kändes skönt att kunna prata lugnt och allvarligt om det tillsammans. Jag tycker att det är väldigt svårt att skilja alla tankar och känslor från varandra, som nu när jag saknar J - saknar jag tryggheten, hans sällskap rent generellt (alltså lika gärna som en vän) eller saknar jag honom som min pojkvän? Jag hoppas och tror att jag "bara" saknar hans sällskap. Han kommer kanske hit över nyår, men ska inte fira med mig. Det kommer att kännas konstigt att stråla samman här hemma senare på natten, men det är väl sånt man får ta. Men i ärlighetens namn så är jag lite rädd för nyår över huvud taget - även om jag inte tycker mig förtränga några känslor så kommer ju olika känslor helt enkelt fram i olika humör, och alkohol och en nyårsafton där man funderar över förgånget och framtiden och där jag och J är på olika fester... det är faktiskt som bäddat för trubbel! Kanske borde hålla mig hemma istället?

Var hem till en jobbarkompis igår och bakade pepparkakor och lussekatter och pratade hela kvällen. Väldigt trevligt. Somnade sen skönt hemma i sängen, efter att ha läst i Nionde insikten en stund, till doften av pepparkakor och med Hello Saferides härliga The Quiz spelandes i huvudet.

Idag ska jag läsa klart boken, julpynta och sedan åka med syster, T och lilla H på julmarknad i Furuvik. Även om snön fortfarande lyser med sin frånvaro så är det frostfint och stämningsfullt ute idag och jag är på riktigt myshumör.

Sitter i mörkret på kontoret med levande musik och mysmusik på. Mår oförskämt bra nuförtiden. Är inne i en period där jag tänker mycket och därför rotar fram gamla tankeanteckningar och gamla skoluppgifter ur vrårna där hemma. Vilket leder till att jag blir sentimental och tänker ännu mer, och jag skriver för första gången på evigheter någorlunda regelbundet faktiskt ner en del av mina tankar. Det värdefulla i att skriva ner dem handlar inte så mycket om att det skulle vara banbrytande tankar eller ens välformulerade sådana, utan att jag helt enkelt har behovet av att skriva ner dem för att komma vidare i dialogen med mig själv och för att få ut dem i ljuset istället för att "råka" glömma bort dem. Dessutom leder det faktum att man värdesätter sina tankar till ännu fler och bättre sådana.

Det ska bli skönt med helg. Det har varit fullt upp den här veckan - alla kvällar har varit helt fulla av besök  och jobb, och inatt ska jag också jobba. Vaken natt. Det ska bli spännande att se exakt hur många minuter av den "vakna" natten som jag faktiskt håller mig vaken! Imorgon kommer en tant förbi och kollar på radhuset och dum som jag var så sa jag att hon kunde komma efter tolv och sen blev inget mer bestämt. Vilket förstås innebär att jag måste skutta upp ur sängen onödigt tidigt utifall hon skulle råka tycka att efter tolv är 12.01.

Det går bra för J på praktiken, han verkar onekligen ha en fallenhet för att gräva fram nyheter. Att han var duktig på att skriva visste vi ju redan. Konstigt eller fullständigt logiskt att vi nu båda efter vårt uppbrott har kommit igång i vår kreativitet.

64,8 kilo nu. Tänk om det alltid vore så här lätt att gå ner i vikt. Nu försöker jag inte ens, tänkte mig att jag skulle börja gå på jämnvikt men fortsätter att minska.

I lördags fuskade jag, alltså åt för många points. Jag var ändå "duktig" och fuskade med någorlunda måtta, skrev upp allt jag åt och räknade ut hur många points det blev. 36,5 slutade notan på och jag hade väl ungefär 23 points att äta för den dagen, så det var inte så farligt. På söndagen fyllde lilla H år och jag var där på födelsedagskalas (dessutom var det advent -> en till fuskdag). Vi diskuterade då hur många points man kan komma upp i på en fuskdag och M bland andra tyckte att 36,5 var ganska lite och att man nog skulle kunna komma upp emot 100 points på en rejäl fuskdag, vilket jag inte riktigt köpte. När söndagen var slut räknade jag ihop allt jag ätit och landade på 53 points. Och då hade jag ändå inte haft en sån där extrem fuskardag som jag kan ha ibland. Det jag åt var en banan och risgrynsgröt med kanel, socker och mjölk till frukost, en korv med bröd på stan, en banan till mellanmål, en tårtbit, en bulle, och en muffins på kalaset, två fullkornstortillas med tacofärs till kvällsmat och några pepparkakor och en lussebulle till kvällsfika. Ok, det var väl inte direkt lite eller nyttigt, men jämfört med hur jag kan ställa till det under mina värsta dagar så var det relativt måttligt. Så nu är jag nog beredd att köpa att man faktiskt kan komma upp i 100 points på en riktigt svullig fuskardag!